- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
63

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 11. 1. 1917 - »Systemet för sent»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DAGENS FRÅGOR

»Systemet För sent.»



»Beträffande maximiprisen sade sig talaren ha full
anledning att varna för öfvertron på dem, då erfarenheten dels
visar, att det finnes tusen sätt att kringgå dem, dels har (sic)
maximipris på en vara medfört förändringar i produktionen och
afsättningen, hvilka äro svårberäkneliga, och dels ha de, där de sättas för
låga, medfört, att varan bringas ur marknaden.»

Om detta — visserligen något ogrammatikaliska — yttrande af den
socialdemokratiske riksdagsmannen, friherre E. K. Palmstierna på
den s. k. dyrtidskongressen den 27 december 1916 kan man lugnt
säga, att det utgör ett värdefullt bidrag till den politik samme talare
döpte med namnet »systemet För sent». Allt sedan krigets början
har denna af honom nu knäsatta uppfattning af maximipriserna
predikats af dem som på förhand tänkt sig in i deras verkningar och
studerat tidigare erfarenheter däraf, men för döfva öron. Dag ut
och dag in har den socialdemokratiska pressen rasat mot
»lifsmedelsjobbarnas advokater», som ansetts hindra tillämpningen af detta
allena saliggörande medel, och samma synpunkter ha trofast förfäktats
inom och utom Lifsmedelskommissionen af en härför lämpad
ledamot, med den påföljd, att regeringen till sist gifvit efter för
påtryckningen och utfärdat det ena påbudet om maximipris efter det andra,
resulterande i ständigt värre desorganisation af lifsmedelsmarknaden.
Till sist har man kommit därhän, att ett af dessa påbud —
maximipris på potatismjöl — visat sig så påtagligt barockt, att priset
först måst höjas och sedan alldeles afskaffas, medan det i sina
verkningar ännu långt fördärfligare maximipriset på hafre måst höjas
ansenligt, ehuru efter allt att döma otillräckligt. I de yttersta af dessa
dagar har också Lifsmedelskommissionen, med återtagande af sitt
tidigare yttrande, enhälligt afstyrkt det förslag till maximipris på ved,
som — friherre E. K. Palmstierna varit fader till i sin egenskap af
ordförande i Stockholms stads lifsmedelsnämnd. Att regeringen så ofta
som den gjort gifvit efter för socialdemokraternas och deras medlöpares,
i bästa fall af okunnighet förestafvade, aldrig hvilande agitation, kan med
skäl läggas den till last; men sannerligen sådana personer ha rätt att
därvid upphäfva sig till domare, som just stått i agitatorernas eget led.
Vidare kan det möjligen betecknas som ett »system För sent», att
dessa felgrepp så motvilligt reparerats; men om några härvid äro
framför andra ansvariga, så är det de politiker och deras medlöpare,
som till det sista sökt hindra ett dylikt återtåg genom ideliga rop

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free