- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
65

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med det som tillämpades under franska revolutionen; och det bör
ha varit bittert för en ärlig demokrat sådan som exempelvis prof.
Wicksell att finna, hur litet dyrtidskongressen intresserade sig för
vetenskapligt genomarbetade förslag. Men en dylik ursäkt för de
socialdemokratiska partiledarne kan ej godtagas, och naturligtvis är
detta ännu mindre fallet med personer i ämbetsställning, som gå
samma väg. Under franska revolutionen lär massan i Paris en gång
ha fått tag i en »aristokrat«, som den ville hänga i en lyktstolpe
under sitt vanliga rop »à la lanterne»; men den bragtes att vackla
genom det tilltänkta offrets kallblodiga fråga: »Kommer det att öka
er upplysning, medborgare?» En liknande fråga är hvarje politiker
skyldig att göra sina anhängare, om han ej vill bli betraktad som
ett rent skadedjur. Men om det öfver hufvud taget ej är något
försvar för ett oriktigt uppförande, att folket så vill ha det, så blir
handlingssättets fördömlighet än mer uppenbar, när man rent af
löper till storms emot en regering med stöd af en opinion, hvars
oförnuftighet man själf inser.

Det grundläggande faktum, som borde ha angifvits med stora
bokstäfver rundt väggarna i den s. k. dyrtidskongressens lokaler, är
följande: Det blir ej mer varor, därför att det blir lägre priser; i många
fall, såsom beträffande maximipriserna, blir det tvärtom mycket
mindre varor för den icke producerande befolkningen, ju lägre
priserna äro. Enda sättet att få varumängden att räcka är därför att
hushålla med förråden, äfvensom att öka dem så mycket som
möjligt genom planmässigt arbete.

Äfven Sveriges folk måste lära sig förstå, att man omöjligt förmår
tillgodose sina anspråk på lifvet som vanligt i tider, då en stor del
af mänsklighetens energi användes på att ödelägga i stället för att
frambringa. Dyrtidskongressens resolutionsuttalanden om
brödregleringen som »half hungerstat» o. s. v. borde kännas som en
förödmjukelse för hvar och en som vet, hvad andra folk nu redan länge
och äfven vårt folk i äldre tider utan knot funnit sig i; alla
fysiologer äro f. n. ense, att det rena näringsbehofvet rikligt täckes af
hvad som står till buds. En helt annan sak är det för hvarje
naturligt kännande människa motbjudande i, att anti-sociala element söka
öfverbjuda hvarandra i lyx under tider af sådant trångmål som de
nuvarande; och alla effektiva medel mot dessa samhällets parasiter
äro välkomna. I själfva verket utgör konsumtionsregleringen ett
dylikt medel, äfven utanför sitt eget område, ty den begränsar i hög
grad umgängeslifvet; och ett annat bepröfvadt medel, som sannolikt kan
drifvas betydligt längre än hittills, är krigsvinstbeskattningen. Men
hvad man eljest i den vägen med framgång kunde försöka,
exempelvis importförbud på lyxvaror och så vidt möjligt eftertryckliga
åtgärder mot stormagasinernas expositioner af all världens fåfänglighet
skulle kännas som en verklig välgärning. Ingen del af folket får
dock hänge sig åt illusionen, att den på detta eller något annat
upptänkligt sätt kan undgå sin del af bördan; och de som söka
förespegla folket något dylikt, ådraga sig ett drygt ansvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free