- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
68

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missförstånd, hvilket likväl sällan fritagit dem från skyldigheten att senare
under riksdagen taga upp samma saker igen och återigen. Måhända
ha particheferna sökt gifva någon antydan om sin ställning till
dagens hufvudfrågor; man kan dock vara viss, att det skett med
största försiktighet och under många reservationer, ty ingen vet
bättre än en partichef, huru mycket som kan ändra sig, medan
utskotten ligga på ärendena. Summan är, att talträngdt folk fått ett
tillfälle att prata litet från lefvern, publiken har haft en rolig stund,
om också icke någon uppbygglig, och främlingar, som intet förstått
af det hela, kunna allt efter deras informatorers sätt att se
instrueras, att regeringen mötts af förtroende eller af motsatsen.
Karnevalen före utskottsarbetets långa fasta är ändad, harlekin och
Pulcinella lägga af maskerna, riksdagsmännen vandra hem att sofva, och
sedan begynner den svenska parlamentarismen med träget »arbete»
och kompromisser i utskotten, med detaljkritik af Kungl. Maj:ts
propositioner, hvilka stå sig väl eller icke alldeles oberoende af den
oratoriska festlighet, som inleder riksdagssäsongen, och med då och
då en liten intrig i korridorerna eller en »stor dag» i plenum för
de talföre som ett angenämt afbrott i riksdagssejourens enahanda.


»En generaldirektör och fem byråchefer.»



Den ytterliga försiktighet, hvarmed Kungl.
Maj:t och riksdagen en gång vände på hvarje
anslagskraf i fråga om upprättande af nya tjänster och speciellt af
nya ämbetsverk, har numera gifvit plats för en frikostighet, hvilken
ej kan undgå att framkalla någon betänksamhet. Ännu 1904, när
Läroverksöfverstyrelsen skulle upprättas som svit af Carl von
Friesens läroverksreform, var det nödvändigt att köpa riksdagens
samtycke genom att sätta det nya verket på så knapp stat, att det
ögonskenligen nätt och jämt skulle kunna fungera. Från då beräknade
kr. 22,000 var man tio år senare uppe i en utgiftsstat för verket
af rundt 80,000 kr. I grunden en ganska måttlig ökning, om man
betänker, dels att till den första statens belopp bort läggas
ledamöternas löneinkomster från ordinarie befattningar på läroverkens stat,
omkring 25,000 kr., dels att sedermera en grundlig omreglering af
de centrala verkens löner ägt rum; den verkliga stegringen faller
på kansliet och expenserna, som under de tio åren gingo upp från
11,000 till omkring 37,000 kr., rätt väl förklarligt genom höjda pris
och ökadt arbete. När Folkskoleöfverstyrelsen år 1913 tillkom,
behöfde man ej längre knussla så ängsligt, ty i dess segel blåste en
gynnsam demokratisk vind: den löpte sålunda af stapeln med en
utgiftsstat af 79,500 kr., hvilken för år 1917 beräknats till 77,900 kr.
ordinarie och 14,200 extra anslag.

Förändringen i åskådning har egentligen kommit till synes vid
tillskapandet af de moderna sociala ämbetsverken. Där om någonstädes
var man på populär mark efter valresultatet 1911. Socialstyrelsen
begynte år 1913 med 1 chef, 4 byråchefer och 1 ledamot samt en
beräknad utgiftsstat af 123,900 kr. ordinarie anslag och 47,000 kr.
extra anslag; dess personal är nu en generaldirektör och 5 byråchefer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free