- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
71

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid placeras på de riktiga punkterna. De nya verken ha väl
delvis med prisvärd modernitet sökt uppdela de mekaniska
sysslorna på billigare arbetskrafter, men de dragas ändå från början
med en bra respektabel stab af första, andra och tredje gradens
tjänster. Mycket lätt pläga dessa tilltaga i antal, utan att just verkets
egna uppgifter motsvarande tillväxa. Dylik utökning af statens
medelmåttigt aflönade ämbetsmannapersonal är mindre lämplig, därest ett
högt procenttal af arbetet — kanske 67 eller 75 % — kunde förrättas af
skolade och väl ledda tjänstemän med enklare förutsättningar. Tidens
utveckling borde gå mot en organisation med högt kvalificerade, därför
ock högt aflönade samt för resultaten verkligen ansvariga chefer, ett
fåtal väl ställda afdelningschefer etc. samt för det löpande arbetets
relativt mekaniska sysslor en lägre tjänstekår, som då kunde få
ganska god ersättning i förhållande till sin utbildning och ställning.

Särskildt delikat kan frågan om riktig samverkan mellan de
hvarandra rätt närstående styrelserna bli. Det saknas ej förut inom
förvaltningen exempel på ämbetsverk, hvilkas samverkan emellanåt
yttrat sig i en utpräglad böjelse att småkifvas med hvarandra. Ju
närmare bekantskap, dess mindre vänskap, hvilket ju blott är en
omvändning af det gamla e longinquo major reverentia. Äfven ur denna
synpunkt måste det anbefallas, att utvecklingen af nya organ för de
sociala uppgifterna sker med synnerlig uppmärksamhet för det
planmässiga. Utan att precis säga, att de nya sociala seglen tillskurits
i för stora dimensioner, har man dock skyldighet att kräfva, att inga
nya klutar tillsättas i onödan och för syns skull. En onyttig
segelbörda är icke bara besvärlig utan kan bli farlig för farkostens
manövrering.


Gabriel Hanotaux och fredsverket.



Äfven den, som hvarken af centralmakternas
fredsanbud eller de neutralas fredsvädjan väntat sig
några omedelbara eller genomgripande resultat, måste finna det
betydelsefullt och i viss mån hoppgifvande, att Europas folk, »efter
att i snart två och ett halft år ha talat krig, nu omsider börja
tala fred». Emellertid torde det väl vara att vänta, att den
diskussion om fredsmål och fredsvillkor, för hvilken slussarna nu öppnas,
åtminstone i början kommer att röra sig i förvirringens och
osäkerhetens tecken. I intet af de krigförande länderna har från
ansvarigt håll kommit något yttrande, som ger en konkret föreställning
om, hur man tänker sig villkoren för freden; och allehanda obskyra
skribenters projekt kunna omöjligt läggas statsledningarna till last
samt förtjäna i många fall ej ens att uppmärksammas. Däremot kan
det nog löna sig att då och då lyssna till uttalanden, som framkomma
från politiskt eller intellektuellt ledande personer, helst om de
intagit ansvariga ställningar och därför måste förutsättas att ha tänkt,
innan de talat, och att verkligen vilja stå för hvad de sagt. En
sådan stämma har, som i föregående häfte påpekades, ljudit i
Frankrikes främsta tidskrift Revue des Deux Mondes, i hvars första
novemberhäfte Gabriel Hanotaux behandlat Le Problème de la

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free