- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
73

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rätta påpekar, att lösa både i Osnabrück och Münster och i Wien
halft annat århundrade senare, båda gångerna dock endast med
ofullständig och kortvarig framgång. Nu måste försöket göras om och
med mera lycka. På ett annat ställe säges med anslutning till Asquiths
bekanta lösenord: freden böra vara sådan, att den bringar bestraffning
af de skyldiga, upprättelse för lidna förluster, garantier för framtiden.
In concreto tänker sig Hanotaux de angifna syftena uppnådda på
följande väg.

Den första förutsättningen för det fredsberedande stilleståndet bör
vara centralmakternas fullständiga afväpning i förening med
ockupation af vissa befästa platser eller vissa territorier — här hänvisas
till föredömet från 1870 — liksom det omedelbara uppgifvande af vissa
hjälpkällor och fördelar, som skulle kunna sätta dem i stånd att
vid gynnsamt tillfälle återupptaga kriget. Men för genomdrifvandet af
detta liksom öfriga fredsvillkor kräfves en obrottslig sammanhållning
mellan ententens medlemmar, hvilket inskärpes genom en hänvisning
till den roll just sammanhållningsfrågan spelat både under de
Westfaliska fredsförhandlingarna och under kongressen i Wien.

Härefter kommer förf. in på frågan om participanterna i det
kommande stora fredsverket. Under hänvisning till förfarandet vid
Westfaliska freden gör han gällande, att de olika stater, som bilda Tyska
riket, böra inbjudas att hvar för sig underteckna stilleståndet och
deltaga i fredsförhandlingarna; undandraga de sig det förra, böra de
också uteslutas från de senare. Däremot bör Tyska riket såsom
sådant ej få såsom part deltaga i vare sig det ena eller det andra. Inför
detta yrkande studsar måhända läsaren, men förf. är redan till hands
med en förklaring. »Det nuvarande Tyska riket», säger han,
»existerar ej i den gällande europeiska rätten», och, tillägger han
förklarande, »detta därför att dess grundare så velat.» Det Tyska rikets
grundande är ej resultatet af en öfverläggning mellan makterna, det
har ej blifvit föremål för ett legitimt och fritt erkännande från
Europas sida; dess grundande har framgått ur en inrepolitisk
öfverenskommelse mellan vissa tyska regeringar. Den eftertänksamme läsaren
invänder måhända, att sedan mera än fyra årtionden de
europeiska makterna hos bemälda tyska rike ackrediterat diplomatiska
representanter och hos sig medgifvit anställande af sändebud för
tyske kejsaren — den vanliga formen för erkännande af en ny
ledamot i statssystemet; han erinrar måhända också därom, att
Tyska riket såsom sådant undertecknat en mängd internationella
fördrag allt från freden i Frankfurt och framåt, däribland icke
få, som utgöra märkesstenar i det europeiska statssystemets
utveckling. Men nej, den franske historikern-diplomaten vet bättre.
I outsägligt högmod och förblindelse underlät Bismarck att söka
samtycke till Tyska rikets grundläggning af ett på en
kongress församladt Europa. Och nu, sent omsider, kommer straffet
för rättsstormarens tilltag att sätta sin skapelse utanför den
europeiska folkrätten. Ja, Hanotaux går ännu längre. Genom anförande
af Bismarcks bekanta berättelse i »Tankar och minnen» om huru han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free