Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 11. 1. 1917 - Gabriel Hanotaux och fredsverket - Frankrike och Tyskland — före kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtaga sig världens försvar». Det skulle naturligtvis ej vara fråga om
»att upprätta någon supremati, då hvarje afgörande inför nationernas
församling skall bli föremål för offentlig öfverläggning på lika fot,
utan om ett samarbete och en garanti». Med ett Europa så
organiseradt ser förf. redan det tusenåriga riket i antågande och riktar i
artikelns slutmening ett nytt dråpslag mot kejsar Vilhelms: »Jag
har icke velat detta.»
Den hänförda och vältaliga perorationen för ovillkorligen läsarens
tankar tillbaka till den känslofulla och dimmiga retoriken från den
heliga alliansens dagar. Den klentrogne upprepar den skeptiska
frågan »Quis custodiet castodes?» — hvem bevakar väktarne? —
och frågar sig kanske ytterligare, när och hvar den Canning skall
uppstå, som under bifall från alla den verkliga frihetens vänner skall
göra slut på en dylik organisation af Europa. Ty ingen, som har
någon kännedom om gångna tiders händelser och om stormakternas
väsen och lifsbetingelser, sådana Ranke med genial intuition för snart
hundra år sedan klarlade dem, kan undgå att se, att ett
förverkligande af dessa idéer skulle betyda ett under rättfärdighetens sken i
en maktgrupps intresse exploateradt Europa, där dess mindre stater
och nationer hade att uppträda som lydiga vasaller, en
hypostasering af vid en viss tidpunkt härskande förhållanden till
förmån för stillastående eller bakåtgående stater och till förfång för
lifskraftiga och framåtgående, och med allt detta en anhopning af
brännbara och explosiva ämnen, som säkerligen till slut skulle ge upphof
till en katastrof, mot hvilken den förskräckliga kris, som utlöstes i
1914 års stormaktskrig, säkerligen skulle te sig som en barnlek. Ett
fredsresultat »à la française», sådant som Hanotaux, säkerligen ledd
af de högsta tänkesätt och de största föredömen, i sin artikel
skisserar, skulle för det europeiska systemets utveckling vara en
sannskyldig Pandoraask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
