- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
79

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutar med att jämföra sin hjälte med Washington men
framför allt med en annan insats af holländskt blod i Englands historia,
nämligen Vilhelm III af Oranien, den store monark som fick sig pålagd
uppgiften att medla mellan olika nationaliteter och att bringa
England frälsning från inbördes krig. Att läsaren, kommen till bokens
slut, knappast reagerar mot Harold Spenders så öfversvallande
hyllningsord, är i sin mån ett vittnesbörd om Bothas storhet. Det
brittiska väldet har väl aldrig förvärfvat en fosterson, så värd att
vara stolt öfver och hvars insats varit af så omätlig betydelse
för riket. Utan honom företedde ej Sydafrikas folk i denna stund
den imponerande bilden af en lojal nation, skänkande England ett
moraliskt och materiellt stöd af högsta värde, och mycket
osäkert är, om utan honom någon större del af Sydafrika i denna
stund ännu vore i Englands hand. Egendomligt är, att förf. ej i sin
bok påminner om Kiplings ord i grafsången öfver Bothas midt under
boerkriget aflidne äldre stridsbroder general Joubert, segraren vid
Majuba:

Later shall rise a people, sane and great,
Forged in strong fires, by equal war made one.


Sjutton år ha gått sedan dessa ord lästes i The Times, och de te
sig stolta nu, när trupper, i hvilkas led engelsmän och boerer
utan åtskillnad under Englands flagg kämpat mot tyska styrkor
och eröfrat stora delar af Tysklands kolonialområde. Hvad som
möjliggjort detta, är ju resultatet af många faktorer, men allt hade
rasat samman, om ej Louis Botha varit den store statsman han är.
Sir Reginald Wingates bedrift under de kritiska månaderna i slutet
af 1914, när han i Kartum och Kairo lyckades öfvervinna tendenserna
i khedivens armé liksom bland prästerskapet och de ledande sjeikerna
i Sudan att sluta sig till Turkiets sak, innebar vid sidan af Bothas
insats ej blott räddandet af Englands afrikanska välde, utan äfven
att en fara undgicks, som ej kan öfverdrifvas. Såsom en kritisk
stund i det brittiska väldets historia kommer helt visst alltid att
räknas de dagar i november 1913, då på den stora
boerkongressen Botha stred »for the soul of a nation» och under ytterligare
svårigheter lyckades hålla det oförsonlighetsparti stången, som sedan
under kriget framträdde i öppet uppror men bekämpades och
besegrades af Bothas rikstrogna boerer.

Louis Botha har, mänskligt att döma, skapat en nation, ty
såsom sådan framträder nu Sydafrikas hvita befolkning under
engelsk flagg, trots all rasskillnad och minnen af bittra inbördes
strider. Och det saknas härvidlag ej ett visst sammanhang med
det engelska väldets läge i andra delar af Afrika, fjärran från både
Kapstaden och Pretoria. Det expansionsbegär, som på olika sätt
framträder hos de själfstyrande engelska kolonierna, har i Sydafrika
inriktat sig ej blott på det nu ockuperade tyska Sydafrika utan äfven
norrut. I en synnerligen intressant och nu aktuell vorden artikel
af Paul Nève om Le Congo belge i Revue des deux Mondes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free