- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
82

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En alltysk politiker.



Det är anmärkningsvärdt, att när centralmakternas
fredsanbud tillkännagafs, det i en stor del af den tyska
pressen mottogs med en kyla, som närmast vittnade om ogillande.
Man vågade visserligen icke genast taga bestämdt afstånd från den
åtgärd som vidtagits af den tyska regeringen i samförstånd med
regeringarna i de förbundna länderna, men man ställde sig minst
sagdt tveksam om lämpligheten af den vidtagna åtgärden, och var
tydligen orolig för att den skulle vara liktydig med någon
inbjudan till en mot tyska intressen stridande kompromissfred. De
konservativa alltyskarnes press i likhet med åtskilliga nationalliberala
organ »gnisslade» i sina kommentarer, och allmänheten fick se ett
egendomligt men för situationen karakteristiskt uttryck af ogillande
af det skedda, när dessa grupper utlöste sitt missnöje i ett skarpt
klander mot regeringen för bristande hänsyn till
folkrepresentationens önskningar i frågan utan att få anslutning från de annars
såsom demokratiskt sinnade gällande partierna. De radikala och
socialistiska folkelementens stöd åt en »själfrådig» regeringspolitik,
hvars främste bärare i åratal just från detta håll mött en hårdnackad
opposition, är en illustration så god som någon till krigstidens
»genomgripande förändringar».

Vi möta här i ny form den opposition mot det tyska rikets
ansvariga ledare, som vi tidigare sett i den s. k. kanslersfronden (se
Svensk Tidskrift 1916 sid. 515 f.). Dess tydligaste kännemärke är dess
rädsla för att kriget mot hufvudfienden, England, icke föres med
tillbörlig kraft och hänsynslöshet och att en fred skall komma till
stånd, utan att England för framtiden blifvit oskadliggjordt. Dess
styrka ligger i dess representanters bergfasta tro på möjligheten af
Englands besegrande liksom också i deras öfvertygelse, att England
trots alla kraftyttringar är mycket mera medtaget och lättbetvingadt
än hvad det förefaller. Härmed sammanhänger deras något öfverdrifna
uppskattning af Tysklands maktresurser och deras desperata tilltro
till sin förmåga att, om det gäller, med framgång bjuda hela världen
spetsen.

Deutsche Tageszeitungs ledande kraft, grefve Ernst zu
Reventlow
är den mest typiske representanten för denna tyska politiska
riktning. Under många år före krigets utbrott varnade han sina
landsmän för den engelska politiken, och hans hela skriftställarskap
är en enda serie af predikningar mot den makt som han ansåg vara
den enda Tyskland på allvar hade att frukta. Efter krigsutbrottet
frigjordes hans tunga från den utvärtes anständighet, som han under
fredstiden hade svårt att iakttaga, och han har sedan haft otaliga
tillfällen att lägga sina verkliga känslor i dagen. Koncentreradt
framträder hans hat till den engelske fienden i den i mars 1915 utkomna
boken Der Vampir des Festlandes. Eine Darstellung der
englischen Politik nach ihren Triebkräften, Mitteln und
Wirkungen
. Där ges i raska drag en öfversikt af den engelska
politiken genom tiderna. Man får göra bekantskap med britternas »heroiska»
tidehvarf — 1500-talet — då deras »sinne för guld och silfver redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free