Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 11. 1. 1917 - En alltysk politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var högt utveckladt» och »girighetens dådkraft utmärkte dem framför
andra europeiska folk». Under den fromma puritanismens tid
framträdde för första gången den typiska engelska öpolitiken, som ansåg
det europeiska fastlandet endast som ett objekt och gjorde
partitagandet för eller emot den ena eller andra kontinentalmakten beroende
uteslutande af det engelska intresset. Englands redan af Fredrik II
konstaterade trolöshet mot de preussiska intressena under
sjuåriga kriget var ett led i den »röfvarpolitik», som genom
kontinentalmakternas inbördes fejder och vanmakt till sjöss gjorde England till
en världsmakt. Revolutionskrigens och Napoleons tid gaf England
tillfälle att anlägga rollen af »de neutralas beskyddare» och »Europas
befriare». En tid följde, då England i »frihetens och framstegets
namn» underblåste alla oroligheter på kontinenten för att själft bli
så mycket starkare, då det blef en »tillflyktsort för politiska
förbrytare från alla europeiska fastlandsmakter» — alltjämt under frihetens
»sedliga etikett» — och då det i sin »splendid isolation» betraktade
öfriga stater mera som sina »tjänare» än som sina jämlikar.
Tysklands utveckling på det ekonomiska och industriella området gjorde
en omläggning af den engelska politiken nödvändig. Lösensordet:
»Germaniam esse delendam» blef ledstjärnan för Edward VIl:s politik,
som skickligt fullföljdes af numera lord Grey, en man som »med
orätt ännu i dag af många högt uppsatta tyskar anses för en
energilös nolla, en dilettantisk diplomat och en gentleman».
Londonstatsmännens »politiska lögnteknik», deras till landets »heligaste
traditioner hörande hycklerikonst» kommo flitigt till användning vid
förberedelserna till den stora katastrofen. Vid dess utbrott trädde
England långt i bakgrunden, gjorde Tyskland »perfida medlingsförslag»
och rådde åt alla håll till fred för att erhålla en samling
»oangripliga diplomatiska dokument för blå böcker». När sedan det
lämpliga slagordet för Englands inträde i kriget — Belgien — präglats,
då uppträdde det ånyo som ledaren för den tyskfientliga koalitionen.
Sådan är i största korthet Reventlows skildring af »fastlandets
vampyr». För honom gäller samma omdöme om England, som han
tillskrifver de engelska statsmännen i fråga om exsultan Abdul Hamid:
»inbegreppet af all uselhet och afsky värdhet».
Med större pretentioner framträder förf. i den 1914 första gången
utkomna Deutschlands auswärtige Politik 1888—1913. I denna
åsyftade han enligt sitt företal att ge en så vidt möjligt åskådlig bild
af den tyska politiken efter Bismarck i dess sammanhang med
världspolitiken i stort, och han lyckades framlägga ett arbete, som utan
att vara oangripligt i fråga om detaljer och utan att kunna göra
anspråk på någon historisk objektivitet dock i egenskap af den första
utförliga framställningen af Tysklands moderna utrikespolitik tillvann
sig mycket erkännande. I den i början af förra året utkomna tredje
upplagan har förf. underkastat skildringen af de senaste åren
alltifrån Algeciraskonferensen en omarbetning, som tagit hänsyn till den
i kriget utmynnande utvecklingen af händelserna och till det nya
material, som under den första krigsperioden kom fram. Han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
