- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
88

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


strider för världens frihet, utan för att påtvinga åtminstone en del af världen
sitt afskyvärda herravälde . . ., hvarför då hindra president Wilson från att, om
han är i stånd därtill, lura alltyskheten att i ord, liksom den redan gjort
det i handling, blotta sin stråtröfvarsjäl?»


Denna tankegång har sedan dess dagligen varierats af amerikanska
ententeorgan och engelska korrespondenter i Washington och New
York, oftast med stöd af utrikesminister Lansings samtidigt med
noten publicerade och sedan under påtryckning från Wilson samma dag
borttolkade uttalande: »vi dragas närmare krigets rand och äro
därför berättigade att få veta, hvad hvardera gruppen af krigförande
eftersträfvar, så att vi kunna reglera vår hållning för framtiden.»
Mera än att regeringen i Washington vid sitt fredsinitiativ starkt
påverkats äfven af farhågor för framtida U-båtskonflikter af
Lusitania- och Sussex-typen med Tyskland, får nog dock ej inläggas
i Lansings tal om »krigets rand».

Tiomaktsförbundet bedyrar, äfven det, fredskärlek i sin not, dock
endast genom en förklaring i förbigående, att »de allierade nationerna
ha genom sina handlingar visat sin hängifvenhet för freden, och
denna hängifvenhet är lika stark i dag, som den var 1914.» Af
noten med åtföljande officiella eller inspirerade kommentarer framgår
dock, att denna fredskärlek ej är stark nog att förmå dem till
fredsunderhandlingar på jämlikhetens grund och i nuvarande krigsläge.
De vidhålla krafvet på att diktera freden som ett domstolsutslag mot
en ertappad och fängslad förbrytare, och därför måste vapnen åter
tala, tvingande ententemakterna till underkastelse eller — hvilket
trots utsvältningskriget och ammunitionsanhopningen dock är
sannolikare — i sinom tid förmående de allierade att nedstiga från
domaresätet till förlikningsbordet.

        11. 1. 1917.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free