- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
91

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RIKSDAGENS MINNEN OCH RIKSDAGENS
VÄRDIGHET



När andra kammarens talman vid riksdagens öppnande
till Hans Majestät Konungen framförde, såsom det heter,
»kammarens undersåtliga vördnad» och därvid berörde det
arbete, som enligt trontalet skulle föreläggas riksdagen, ansåg
han sig böra å kammarens vägnar förklara, »att den, följande
sina traditioner från den gångna femtioårsperioden af dess
tillvaro och i känslan af den skickelsedigra tidens kraf, om
hvilka Eders Maj:t talat, skall ägna Eders Maj:ts förslag den
omsorgsfulla och allvarliga pröfning, som desamma kräfva».
Då han hunnit till utfästelsen, att kammaren skulle följa sina
gamla traditioner, gick ett leende och en susning genom
rikssalen. Man tyckte, att bland dem nog fanns både ett och
annat, som ej vore så efterföljansvärdt.

Förutom många andra missgrepp eller försummelser, när
det gällt villkor för vår nationella styrka, hvem kunde
undgå att påminna sig, huru femtioårsperioden af kammarens
lif varit nästan mättad af mer eller mindre öppen
motsträfvighet att ge försvaret hvad försvaret kräfde, ej för dess egen
skull men för att säkerställa rikets lif? Om huru många
riksdagar af periodens mer än femtio kunde det sägas, att
kammaren med glad offervillighet skyndat att bära fram de
förbättringar i rikets värnkraft, som befunnits nödiga? Huru
hade icke dessa i stället fått kämpa sig fram genom ett
motstånd, segt som klister, och under ett oresonligt fördärfvande
af år och arbetskrafter? Kunde man icke framför sig liksom
se en stor skara dugande män, som fått förnöta sitt lif på
detta tacklösa arbete? Och huru skulle försvaret i denna
stund se ut, om andra kammarens beslut ensamt kunnat
bestämma däröfver?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free