Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Riksdagens minnen och riksdagens värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af alla de folkrättsliga, militära och finansiella problem en
världsbrand som den nuvarande medfört. Om stegen
därunder emellanåt fått tagas tvekande och beräkningar slagit
fel, hvem har rätt att klaga däröfver? Har man i andra
länder haft större förmåga att räkna rätt eller slippa undan
billigare? Finnes det något folk, neutralt eller krigförande,
med hvilket det svenska folket nu skulle vilja byta? Det
faktum, att något sådant icke finnes, visar bättre än allt annat,
huru obefogadt och ovederhäftigt skallet på ledningen är.
Det visar också, hvar den rätta vägen går till det »samarbete»
med regeringen som vänstern säger sig påkalla. Den uppnås,
om vänstern söker höja sig till regeringens ståndpunkt i fråga
om rikets värnkraft och säkerhet i stället för att söka draga
ned regeringen och riket till en lägre nivå.
Liberalernas taleman i andra kammaren slöt sitt sista inlägg
i remissdebatten med några ord om hvad »svenska riksdagens
gamla rätt, dess plikt i denna tid och dess värdighet kräfde».
Vackra ord. Men den svenska riksdagens gamla rätt har
aldrig inneburit befogenhet för något af dess partier eller
fraktioner att uppträda pockande i det helas namn, aldrig heller
inneburit rätt för dem att genom visnepolitik i den ena eller
andra formen söka vrida statsmaskineriet ur gängorna. Den
svenska riksdagens plikt har däremot alltid varit att befordra
endräkt, se på det helas välfärd och befrämja de för rikets
framtida bestånd nödiga åtgärderna. Riksdagens historia har
haft många skiften, och dess minnen äro icke enbart vackra.
Men högst har dess värdighet stått och starkast dess
myndighet utvecklat sig, när den i tider af nöd och fara förstått att
»hålla regementet under armarna» och uppmuntrat sina
medlemmar till villiga offer för rikets välfärd. Lägst däremot
när partiegoismen härskat, personliga antipatier fått göra sig
breda och utrikespolitiska afgöranden gjorts till
voteringsnummer i de inre slitningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
