Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Reformationsjubileet och världskriget. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HU
HJALMAR HOLMQUIST
stantiska hufvudländer skall gräfva den religiösa klyftan ännu
djupare mellan tysken Luther och anglikansk kristendom i alla
dess skiftningar. Ett segrande och världsbehärskande England
skulle efter allt att döma komma att göra det andligen trängre
än förut för den kristendomsuppfattning, hvilken genom sitt
namn är stämplad som »made in Germany».
Ur den konfessionella förskjutningens synpunkt är en
företeelse från världskrigets dagar intressant nog. Den
katoliee-rande anglikanismen har naturligen gång på gång dragits mot
Rom men också alltid bortstötts af den institution, som heter
påfvedömet. Sedan blodiga Marias dagar är det för den
engelska nationen omöjligt att i religiöst afseende böja sig under och
taga befallningar från en icke-engelsman. Vid krigets utbrott
uppflammade visserligen under motsättningen mot det
evangeliska Tyskland tanken på närmande till Rom ända därhän, att
den högkyrkliga Church Times kunde skrifva ungefär så:
Engelska kyrkans framtid beror af den kraft, med hvilken hon vill
verkställa, ej ett aflägsnande från utan ett närmande till och
återförening med Rom. Men åter stod påfvedömet i vägen, nu
till på köpet neutralt trots ententens kamp för rättfärdighet och
moral gent emot brottslingen. Så sökte sig den katolska andan
inom engelska kyrkan en redan förut i historien anvisad väg:
närmande till den grekisk-ortodoxa kyrkan. Där finnas
katolicism och katolskt episkopat ända från kyrkans äldsta tider;
där finnas de första stora kyrkofäderna med deras grekiska
teologi, som kan passa för den anti-Augustinska religiositet,
hvilken allt sedan Pelagius’ dagar på ett egendomligt sätt haft
hem i England; där finnas mysteriet, ritualism, munkväsen,
Mariakult etc. Och allt detta katolska är befriadt från
påfvedömet och äger därför möjligheten att under den ortodoxa
kyrkans mantel samla en mängd gent emot hvarandra fullt
själfständiga landskyrkor, såsom ock skett, och att knyta förbindelse
med andra »katolska» kyrkor utan att fordra dessas
underkastelse. När professor F. W. Puller redan före kriget i Petersburg
höll föreläsningar om den grekisk-ryska och den engelska kyrkans
förvantskap (utgifna under titeln The continuity of the Church
of England 1912), så var detta helt visst ej blott ett moment i
det politiska närmandet utan gaf ock uttryck åt ett religiöst
faktum, lika väl som den engelska kyrkokommissionens bekanta
besök i Sverige vid ungefär samma tid och biskopen af Salis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
