Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Reformationsjubileet och världskriget. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tecken. Redan före kriget hade en ganska stark kyrklig väckelse
till mera djup och äkta lutherdom gått fram; och den har under
krisåren visat sig vara lifsduglig, om ock ej ännu segrande. På
åtskilliga håll röjer sig den dubbla sträfvan: tillbaka till Luther,
till hans ännu långt ifrån uttömda evangeliska rikedom, och framåt
till nya reformatoriska ansträngningar på evangeliets grund.
Det är något löftesgifvande i detta. Det var Luthers väg:
tillbaka till Augustinus, Paulus, evangeliet — framåt i reformatorisk
gärning.
Och först och sist: därför att vi tro lutherdomen ha öst djupast
ur Kristi evangelium och, om än i skröplighet, trängt hans ande
närmast, därför tro vi på dess framtid, med eller utan det af
Luther bekämpade namnet luthersk. I Luthers gärning och
den fortbildning, som den under nationella faktorers medverkan
fått i Sveriges kyrka, har ock nåtts den hittills relativt
fullgiltigaste föreningen af de för allt sundt och lifskraftigt, religiöst
folklif nödvändiga faktorerna: samhällsauktoritet och personlig
frihet. Världskriget har åter blottat farorna ur andelifvets
synpunkt för ensidigheten i ena eller andra riktningen. Hvarken
en i primitiv naturreligion, i materialiserad institutions- och
sakramentsreligion eller i gammaltestamentlig krigsreligion
orienterad kristendom kan blifva idealet för den nya kulturvärld, som
väl skall framfödas ur krigets födslovåndor. När mänskligheten
på allvar söker efter en ny tillvaro, där svärden äro omsmidda
till plogbillar, och rättfärdighet och kärlek få bestämma
umgänget öfver de kristna folken emellan, då skall också framtiden
tillhöra den religion, som lärt mest af den törnekrönte fridsfursten.
I det medvetandet vilja vi nu gå att världskrigets år 1917 fira
400-årsminnet af Luthers framträdande, icke som en dödsmässa
eller relikkult utan som botbekännelse enligt den första af Luthers
95 teser men också som en tacksägelsehymn, hvilken inför de
växande svårigheterna och farorna skänker än mera af
Gudsförtröstan och arbetsglädje, under fördjupad ödmjukhet och ökadt
ansvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
