- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
116

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

CARL ROSENBLAD

nimiåldern måste beräknas så, att volontärer!, när han efter
genomgången korpralskola tar befäl, är minst lika gammal som
de underlydande, d. v. s. att han vid inträdet i tjänst bör ha
fyllt 19 år. Den ena nödfallsutvägen drar den andra med sig,
hvarför ålderssänkningen helt naturligt åtföljdes af en sänkning
af fordringarna på kvaliteten. Resultatet blef ett underårigt och
undermåligt underbefäl, utan att dock ens härigenom behofvet kunde
fyllas. Detta i stort sedt; det torde nämligen knappast behöfva
påpekas, att förhållandena högst betydligt skifta inom olika orter
och truppförband, ej heller att allestädes bland korpraler och
furirer finnes dugligt och präktigt folk. Det måste lifligt
beklagas, att ej fordringarna på fullgod materiel strängt och
orubbligt fasthöllos vid alla truppförband utan hänsyn till därigenom
oundviklig vakansprocent, ty volontärinstitutionen skulle
därigenom redan under sina första år ha visat sig ohållbar. Att så ej
blef förhållandet, får i första rummet tillskrifvas det militära
befälets af förhållandena påtvingade vana att utan knot söka
lirka sig fram trots mer eller mindre omöjliga organisatoriska
förhållanden. Här var emellertid den lojala resignationen ej på
sin plats, ty saken var alltför ömtålig, såväl i och för sig, som
med hänsyn till tidpunkten. När den unga värnpliktsarmén
skulle fostras upp för att taga arf efter den indelta, hade det
varit af den största betydelse att från början kunna lägga en
fast grund för krigsduglighet, anda och krigstukt. Den prägel,
som från början sattes därpå, kunde förväntas kvarstå för
framtiden. Men under denna betydelsefulla period har befälet
tyvärr nödgats i betänklig utsträckning undvara medverkan af ett
sin uppgift vuxet underbefäl af manskaps grad; en brist, hvilken
varit så mycket allvarligare, som befälet själft ej var helt
förberedt för sin nya uppgift på den grund, att det under de 90
dagarnas organisation ej haft tillfälle att bedrifva rationell
utbildning. Ovisshet om hvad som kunde kräfvas af den nya
värnpliktstruppen i förening med känslan af att vid utbildning och
uppfostran sakna erforderlig hjälp af det underbefäl, som står
i närmaste beröring med manskapet, har ej kunnat undgå att
halft omedvetet skymma blicken för de fordringar beträffande
utbildning, krigsmannaskick och disciplinär anda, som böra ställas
på krigsduglig trupp. Stort inflytande har härvid utöfvats af
den milda krigslagen,1 hvilken redan före humaniseringen 1914

1 Svenska krigslagarna äro ojämförligt mildare än i nästan alla andra länder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free