- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
117

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDERBEFALSFRAGAN 117

ej förmådde ingifva den fruktan för straff, som är oundgänglig för
att upprätthålla fullgod krigstukt vid en trupp, som i likhet
med hvad fallet alltmera blir hos oss, är bemängd med
svårhandterliga element. Olägenheterna häraf framträdde mindre
före 1900, dels till följd af öfningstidens korthet, dels och
framför allt emedan den antimilitära agitationen då ännu låg i sin
linda. Häremot kan invändas, att allvarliga brott mot
krigslydnaden sällan förekomma; men detta beror dels på att mycket
som sker ej beifras, dels på att krafven på disciplinen mer
eller mindre omedvetet foga sig efter, hvad som utan våldsamma
friktioner kan ernås — efterfrågan anpassas efter tillgången.
Det ömtåliga förhållande, som härmed vidrörts, står i nära
samband med underbefälsfrågan. Furirer och korpraler, hvilka lefva
i omedelbar beröring med truppen, ha redan härigenom svårt
att upprätthålla sin tjänsteställning och befälsmyndighet;
kommer så härtill personlig ovederhäftighet på grund af för låg
lefnadsålder eller bristande kvalifikationer i öfrigt, blir följden
oundvikligen den, att deras befälsställning ej blott undergräfves, utan
praktiskt taget af förhållandena bortelimineras, hvilket tyvärr
nu i stor utsträckning kan sägas vara förhållandet.
Underbefälets försök att det oaktadt häfda sin myndighet utmynna
därför lätt i disciplinära konflikter eller i olämplig behandling af
underlydande; vid rättslig handläggning af dylika fall visar sig
ofta orsaken just ligga i att förmannen ej varit vuxen sin uppgift.
Under själfva utbildningen är det naturligtvis af största
betydelse att äga god tillgång på dugligt underbefäl: befälet nödgas
annars anlita massmetod i st. f. individuell undervisning. Ur
vissa synpunkter ännu viktigare är emellertid underbefälets
uppgift under de tider af dygnet, då befälet ej är i tillfälle utöfva
omedelbar tillsyn öfver truppen. Denna måste nämligen stå under
en viss grad af befälsföring, undervisning, ledning och uppfostran
äfven utom de egentliga öfningstiderna. Hos oss finnas af skäl, som
ofvan anförts, i viss mening och skiftande utsträckning blott
officerare, underofficerare och trupp — den förbindande länken saknas
eller är för svag — hvarför kontinuiteten i befälsföring och
uppfostran till oberäknelig skada för truppförbandens kvalitet ej kan
vederbörligen upprätthållas. Häri ligger emellertid ej blott en
brist utan ett direkt ondt, ty det måste inverka undergräfvande
på truppens uppfattning af militära plikter, om den vänjer sig att
indela sina förmän och öfverordnade i skarpt skilda kategorier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free