Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Underbefälsfrågan. Af Carl Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hänsyn till den ovillkorliga lydnad, jämte
»uppmärksamhet, heder och aktning», som de äro dem skyldiga.
Huru farliga dessa förhållanden än må vara, hade dock
sannolikt arméns befäl för framtiden fått hjälpa sig fram som hittills,
om volontärvakanserna kunnat hållas inom eller i närheten af
de gränser, hvilka man vant sig att betrakta som normala.
Kraf på förbättring eller nydaning, som ej stå i direkt
samband med erfarenheten från världskriget, vore nämligen
otänkbara omedelbart efter den nya härordningens genomförande.
Här är emellertid ej fråga om vare sig det ena eller det andra,
utan det gäller att från papperet till verkligheten öfverflytta en
enligt organisationen redan befintlig kategori af underbefäl, som
hotar att försvinna. Volontärvakanserna utgjorde för hela
armén: 1914 19 %, 1915 21,9 %, 1916 35,9 %; vid 18 truppförband
variera de mellan 40 och 60 % samt stiga vid 5 till öfver 80 %.
Snabbt verkande effektiva åtgärder äro sålunda ofrånkomliga.
Bland orsakerna till att volontärinstitutionen slagit fel
framträder såsom närmast till hands liggande konjunkturerna på
arbetsmarknaden. Det ligger i sakens natur, att staten ej kan
smidigt anpassa sig efter dessa konjunkturer, utan alltid kommer i
efterhand. Grundas anskaffning af en kategori personal inom
armén på frivillig anställning, kräfver organisationen därför ett
komplement, som tryggar tillgången genom uttagning på laglig
väg till fyllande af eventuell brist. Arbetsprisen ha nu stigit
så högt, att staten ej bör försöka följa längre, så mycket mindre
som ändamålet ej kan nås äfven med stor ekonomisk uppoffring.
Hufvudorsaken är nämligen att söka på ett helt annat område; den
ligger hos den försvarsfientliga agitationen. Rekryteringen ger
visserligen i stort sedt säkra utslag af fluktuationerna på
arbetsmarknaden; men utslagen af den antimilitära propagandan äro
kraftigare och mera tydligt framträdande. Så är t. ex. den
abnorma stegringen af vakansprocenten föregående år
otvifvelaktigt att hänföra till den intensiva verksamheten hos de
ungdemokratiska organisationerna för att till fredens skyddande
förlama vår stridsberedskap. Sedan storstrejksåret 1909 har den
ungsocialistiska rörelsen, hvilket nogsamt torde vara bekant ej
minst för dess moderparti, kunnat glädja sig åt en storartad
utveckling under lagarnas hägn, hvarom resultatet af dess
försvarsfientliga verksamhet tyvärr bär alltför tydligt vittne. Denna
verksamhet synes vara klokt och planmässigt ordnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
