- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
121

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Här må i förbigående framhållas skillnaden mellan truppförare
och trupputbildare, enär oklarhet häröfver ofta förorsakar
missförstånd. Den utbildning af reservbefäl och reservunderbefäl,
som nu är anbefalld, afser att dana truppförare. Tjänsten vid
trupps utbildning och uppfostran kräfver betydligt längre
förberedelse; först efter ungefär 2 års förberedelser äro normala
underbefälsämnen färdiga att debutera häruti, men för att kunna
helt fylla denna maktpåliggande uppgift kräfvas mångårig
erfarenhet och stadgad ålder.

Frågan om civilanställning för uttjänt underbefäl väcktes redan
på nittiotalet af d. v. chefen för 4:de arméfördelningen, men
mötte såväl då, som under senare tider ringa eller intet
tillmötesgående från resp. civila myndigheter. Före värnpliktens
genomförande 1901 var detta motstånd ej ägnadt att förvåna.
I vår tid borde man emellertid ha rätt att förvänta, att
värnpliktens idé skulle trängt så igenom — åtminstone i
samhällets öfre lager att — med all respekt för det ur trängre
synpunkt befogade i resp. myndigheters betänkligheter — en
vidare syn på statens plikt och intresse i denna fråga skulle
göra sig gällande. Civilanställningsfrågans öden inge dock ej
hopp om dess verkliga, fullt ändamålsenliga lösning, för såvidt
ej en omläggning af uppfattningen såväl hos de civila verkens
chefer som hos vissa element i riksdagen kan komma till stånd
under intrycket af de genomgripande förändringar, som
underbefälsfrågans iråkade nödläge ej kan undgå att framkalla, i
förening med vaknande blick för riksförsvarets innebörd.

En verklig lösning innebär ej blott att erforderligt antal platser
ställas till förfogande, utan äfven att dessa äro vederbörligen
kvalificerade, i olikhet med hvad ofta varit fallet vid de
sporadiska ansatser till anställning af f. d. underbefäl i civil tjänst,
som hittills kommit till stånd.

När exempelvis f. d. militärer med bästa vitsord och god
underofficersexamen ställas i paritet med förutsättningslöst antagna civila
personer och användas i de lägsta befattningarna, vittnar detta
mindre om omdöme och god vilja än om den hos oss inrotade
ängslan för att gifva yrkesmilitären något som helst företräde
äfven där ej blott rättvisan utan därjämte klokheten och den
praktiska nyttan så fordra.

En utredning skulle säkerligen gifva vid handen, att ett rikligt
antal platser vid järnvägar, fångvård, skolor, telegraf, skogsvård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free