- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
142

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Förbättrade sjöfartsförbindelser med Ryssland. Af Nils Ahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

NILS AHLBERG

Häraf framgår utan vidare, att alternativen med tre
dubbelturer i veckan (A 2 och C 2) icke kunna bära sig. För dylika
linjer kan man nämligen icke påräkna någon sådan person- och
posttrafik, att den ur ofvanstående tabell framkommande bristen
blir betäckt. För alt. A 1 är detta måhända icke omöjligt, men
i hvarje fall kan ekonomien endast gå ihop, då linjen erhållit
en godstrafik lika stor som dess största möjliga kapacitet. Ända
till denna tidpunkt måste den gå med förlust, och vid tidpunkten
i fråga äro utvecklingsmöjligheterna slut, om man icke vill öka
turernas antal och för detta ändamål anskaffa nya färjor,
hvarvid ånyo förlust kommer att uppstå.

Det enda ekonomiskt möjliga är alltså alternativ C 1,
dagliga turer med trespåriga färjor. För en sådan linje torde kunna
påräknas en persontrafikinkomst af i rundt tal 200,000 kr. och
en postinkomst af motsvarande storlek. Då den maximala
trafikförmågan 110,000 ton uppnåtts, bör alltså ett betydligt
öfverskott uppstå. Och redan långt dessförinnan går ekonomien ihop;
redan vid 90,000 tons godsmängd skulle fraktinkomsten bli
1,350,000 kr., och person- och posttrafiken böra då kunna täcka
resten.

Hvad beträffar frågan om och när denna godsmängd af 90,000
ton pr år kan uppnås, är den gifvetvis mycket svår att besvara.
Den omedelbart påräkneliga trafiken för en vanlig
ångfartygslinje uppgår till 25,000 ton pr år. Det fordras alltså, att denna
trafik mellan tre- och fyrdubblas. Det är ingalunda någon
orimlighet att detta kan inträffa snart nog. Sassnitzledens
godstrafik uppgick redan år 1913, fyra år efter dess öppnande, till
134,000 ton, eller fullt ut den som före dess igångsättande
beräknats, och dock hade Sverige utom denna linje alltjämt en
mängd andra sjöfartsförbindelser med Tyskland af god
beskaffenhet. Med Ryssland ha sjöfartsförbindelserna däremot alltid varit
mindre utvecklade och detta är en hufvudanledning till vårt
jämförelsevis ringa varuutbyte med detta land. Frånsedt rena
råvaror eller obetydligt bearbetade varor, såsom fältspat, cement,
tegel, superfosfat, uppgick värdet af Sveriges export på
Ryssland år 1913 endast till 30 mill. kr., medan till Tyskland
exporterades varor af motsvarande slag för 75 mill. kr. och till
Storbrittanien för 135 mill. kr. Och dock har exporten på
Ryssland under de senare åren stigit i betydlig grad. Det är
därför i hög grad sannolikt, att en väl organiserad linje i riktning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free