- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
143

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRBÄTTRADE SJÖFARTSFÖRBINDELSER MED RYSSLAND 143

mot Rysslands hufvudstad och de där bakom liggande i stark
utveckling varande områdena skulle kunna väsentligt bidraga
till utvecklingen af Sveriges export till Ryssland.

Att en färjelinje till Ryssland innebär stora
utvecklingsmöjligheter är således alldeles otvifvelaktigt. Till och med om
man icke tar i betraktande den möjliga transitotrafiken mellan
Ryssland och England, är det långt ifrån osannolikt att linjen
inom få år efter tillkomsten verkligen skall kunna erhålla en
transportmängd af 90,000 ton (i båda riktningarna tillsammans)
och därmed hafva blifvit ett äfven i sig själft — vid sidan afdess
vikt för hela landet — lönande företag.

Det återstår att med några ord beröra frågan om de hamnar
mellan hvilka en svensk-rysk linje bör gå. Såsom af det
föregående framgår, har kommissionen ägnat sitt arbete åt en linje
mellan Stockholmstrakten å ena sidan och en hamn vid Finska
viken å den andra, utan att kommissionen, såsom den uttalar,
härigenom velat ha sagt, att statsunderstöd till andra linjer icke
bör ifrågakomma. Om det gäller en vanlig ångbåtslinje, är det
själfklart, att den bör gå in till Stockholm och å andra sidan
till Baltischport eller eventuellt Reval, dock med utsträckning
till Petersburg då denna hamn är tillgänglig (erfarenheten visar
tillräckligt, huru viktigt det sistnämnda är). En färja däremot
kan svårligen gå in till Stockholm utan allvarlig risk för
förbindelsens regelbundenhet; den bör utgå från Kapellskär (eller
Nynäshamn, om Kapellskärsbanan icke kan komma till stånd)
och gå till någon hamn vid Finska vikens mynning. Det är
föga lönt att nu ingående diskutera hvilken denna hamn skall
vara; allt hvad från svensk sida kan göras är att undersöka
de fördelar och olägenheter den ena eller andra hamnen kan
erbjuda. Så mycket är klart, att en hamn på södra sidan af
Finska viken ur trafik- och sannolikt äfven ekonomisk synpunkt
— de enda synpunkter hvarmed kommissionen haft att
sysselsätta sig — erbjuder väsentliga fördelar framför en hamn på
norra sidan: den sammanlagda väglängden är kortare, de
nautiska förhållandena äro bättre och, framför allt, man kommer
i direkt förbindelse med det hufvudsakliga trafikområdet.
Kommissionen har af dessa och liknande skäl uttalat sig för att
en färjelinje bör gå till Baltischport, men framhåller att denna
fråga i sista hand blir beroende på förhandlingar. Att
därjämte, såsom ifrågasatts, anlöpa en hamn på finska sidan, i så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free