Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Memoarer och personhistoria. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Key (Minnen af och om E. K. II. 1. Sthlm 1916, Albert
Bonnier, kr. 7:50). Huru mycket än minnestecknaren gifver af bref och
samtida anteckningar, bli dock uppfattning och sammanställning
alltid hans personliga, han kan aldrig föra sitt eget jag så helt ur
vägen för teckningens föremål, att icke ändå läsaren i mycket måste se
genom hans synglas. Som verkliga dokument, direkt upplysande om
person och tid, behålla dagboken och memoarerna alltid ett
utprägladt värde, hvilka brister än må i öfrigt kunna vidlåda dem.
Emellertid, det må upprepas, det är icke denna yttre skillnad som
mest vållar olikheten i intryck vid studiet af dessa skrifter. De fyra,
hvilkas namn här sammanflätats, voro alla utpräglade och framskjutna
personligheter, en hvar i sitt slag, skapade alla sin särskilda värld
och gifva därför i sina skrifter eller genom de teckningar, de
framkallat, ganska afvikande synpunkter på tiden och händelserna. Fritz
Dardel, känd och välkänd, behöfver ingen presentation. De år, som
hans sista dagboksanteckningar skildrat, var han litet ställd åt sidan
som kabinettskammarherre »f. d. tjänstgörande hos H. M. Konung Carl
XV», men tillika så nära lierad med högsta societetskretsar, att han
hade rika tillfällen till verklighetsstudier för sitt ritstift och sina under
all skenbar menlöshet rätt spydiga reflexioner. Anteckningarnas
intresse är emellertid nu afgordt mindre än i de tidigare volymerna. Dardels
tillvaro saknar här en så central hufvudperson, som Carl XV med
förtjänster och fel varit. Öfverintendentens ämbetsgöromål och
bihangssysslor inom och utom Sverige kunna icke rätt fängsla
uppmärksamheten, knappast ens hos förf. själf. Därför äro också dessa notiser
från Oscar II:s första regeringsår tämligen kaleidoskopiska, ett brokigt
vimmel af personer och händelser med tyngdpunkten förlagd till de
lätt karrikerade teckningarna. De förträffliga porträtten af Arvid Posse,
P. A. Bergström, C. F. Wærn o. a. säga egentligen lika mycket som
långa karakteristiker eller kanske mera. Därför är också den rätt
respektlöse observatören en utmärkt meddelare om sin tid; det var
icke hans fel, att denna i och för sig var skäligen intresselös.
Gunnar Wennerberg var väl en Karl XV:s man lika mycket som Fritz
von Dardel men räckte betydligt öfver den tidens mått. Glunten som
blef statsråd — den rubriceringen förslår icke att tillnärmelsevis
antyda, hvad Wennerberg var, blef och blifvit. Hvarför hyllades han
själf åter och åter så entusiastiskt, och hvarför hyllas ännu hans
minne med intensiv värme af de studenter, hvilkas krets han
tillhörde? Studentsångaren, som i oförgängliga bilder fixerat
ungdomsårens svärmeri och bullrande glädje, förslår icke som förklaring.
Det yngre Sverige har i den glade magisterns lefnadslopp och
utveckling igenkänt några af de drag, som starkast besjälat det själft. Den
ungdomliga känslans muntra källsprång samlade sig slutligen hos honom
i en stark strömfåra, mäktig att sätta nya kraftverk i gång. Hans
verkliga tid, då han riktigt lefde med och kände sig göra en
bestående framtidsinsats, inföll på ålderns dagar, när han redan sjuttioårig
deltog i protektionismens genombrott och var med om de första
famlande men likväl så betydelsefulla åtgärderna för vårt förfallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
