Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hunnerstad är ett bland de många ej alltför stora adelsgods i Emå-,
Svartå- och Lagadalarna, hvilka gifvit namnet småländsk knapadel.
Mest rödmålade envåninghus under höga tegeltak gåfvo dessa små
herresäten lika mycket sin prägel åt landskapet som Jean de la Vallées
och Nikodemus Tessins praktbyggnader åt andra, mera rikt lottade
bygder. Där bodde de gamla krigarsläkterna, Stålhamrarna på
Salshult, Hammarskjöldania på Tuna, Weidenhjelmarna på Saxemåla
och Ramshult o. a., hvilka släktled för släktled sände sina manliga
ungdomar att tjäna sig upp vid hembygdens infanteri- eller
kavalleriregementen, medan flickorna togo på sin lott att förljufva tillvaron på
traktens löjtnants- och kaptensboställen. Genom gifte med
arftagarinnan till Hunnerstad kom på 1780-talet löjtnanten Adolf Armfelt, kusin
till den berömde Gustaf Mauritz’ far, till denna nejd, där hans
ättlingar under ett hundra år och däröfver hållit sig kvar. En af hans
döttrar, Ulla Armfelt, var en synnerlig gunstling hos
sysslingen-excellensen, hvilken under sitt rörliga och skiftande lif aldrig glömde
släktkärlekens bud att efter förmåga sörja för anförvanterna nere i
Småland. Så uppstod mellan honom och hans fränka en liflig
korrespondens, som väl mest har släkthistoriskt intresse men också ger några mera
allmänintressanta bidrag till G. M. Armfelts karakteristik och biografi.
Fröken Rydströms bok har sitt hufvudintresse i upplysningarna om
den beundrade excellensen, från hvilken en rad förut obeaktade
familjebref meddelas, men den skänker därutöfver en välgjord krönika
öfver gårdens och släktens öden. Och där mötas i viss mån hon
och Ellen Key: hvad den ena berättat från Södra Tjust har mycken
motsvarighet i den andras skildring af umgängesvanorna i Södra
Vedbo; personerna äro andra, olika intressen behärska dem delvis, men
där är samma, litet robusta, oförfalskade sällskapsglädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
