- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
153

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hunnerstad är ett bland de många ej alltför stora adelsgods i Emå-,
Svartå- och Lagadalarna, hvilka gifvit namnet småländsk knapadel.
Mest rödmålade envåninghus under höga tegeltak gåfvo dessa små
herresäten lika mycket sin prägel åt landskapet som Jean de la Vallées
och Nikodemus Tessins praktbyggnader åt andra, mera rikt lottade
bygder. Där bodde de gamla krigarsläkterna, Stålhamrarna på
Salshult, Hammarskjöldania på Tuna, Weidenhjelmarna på Saxemåla
och Ramshult o. a., hvilka släktled för släktled sände sina manliga
ungdomar att tjäna sig upp vid hembygdens infanteri- eller
kavalleriregementen, medan flickorna togo på sin lott att förljufva tillvaron på
traktens löjtnants- och kaptensboställen. Genom gifte med
arftagarinnan till Hunnerstad kom på 1780-talet löjtnanten Adolf Armfelt, kusin
till den berömde Gustaf Mauritz’ far, till denna nejd, där hans
ättlingar under ett hundra år och däröfver hållit sig kvar. En af hans
döttrar, Ulla Armfelt, var en synnerlig gunstling hos
sysslingen-excellensen, hvilken under sitt rörliga och skiftande lif aldrig glömde
släktkärlekens bud att efter förmåga sörja för anförvanterna nere i
Småland. Så uppstod mellan honom och hans fränka en liflig
korrespondens, som väl mest har släkthistoriskt intresse men också ger några mera
allmänintressanta bidrag till G. M. Armfelts karakteristik och biografi.
Fröken Rydströms bok har sitt hufvudintresse i upplysningarna om
den beundrade excellensen, från hvilken en rad förut obeaktade
familjebref meddelas, men den skänker därutöfver en välgjord krönika
öfver gårdens och släktens öden. Och där mötas i viss mån hon
och Ellen Key: hvad den ena berättat från Södra Tjust har mycken
motsvarighet i den andras skildring af umgängesvanorna i Södra
Vedbo; personerna äro andra, olika intressen behärska dem delvis, men
där är samma, litet robusta, oförfalskade sällskapsglädje.

*     *
*



Utanför den ram, som angifves af dessa anmärkningars titel, faller
Svenska Akademiens dagbok 1786—1789, utgifven af Henrik Schück
(Sthlm 1916, P. A. Norstedt & Söner, kr. 8:50). Det kan rent af
sättas i fråga, om det är rätt plats att beröra detta litteraturhistoriskt
betydelsefulla verk i samband med arbeten af så helt afvikande
innehåll. Dock, Svenska Akademien, sådan Gustaf III såg den och ville ha den
betraktad, var något vida mer än en vitter statsinstitution: den var
snarast Kungl. Maj:ts råd för den högsta andliga versamheten. Det
var naturligtvis i främsta rummet af liflig personlig böjelse som
konungen så flitigt och intresseradt bevistade det lysande samfundets
sammankomster, men det råder intet tvifvel, att han icke betraktade
dessa besök äfven som en statsplikt. I hvilken mån han lyckades
realisera sin plan att till egen och fäderneslandets evärdliga heder
skapa en fostrande och drifvande pouvoir executif för snillets och
smakens domäner, kan lämnas därhän, men tydligen vore bilden af
tredje Gustaf mycket ofullständig, därest man icke också såge honom
i hans vittra akademi, höjande dennas glans men tillika själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free