- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
157

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksdagen här skulle kunna uträtta något godt förefaller — frånsedt alla
konstitutionella doktriner — nästan otänkbart, så uppenbart
administrativ som uppgiften är. Men ingalunda följer däraf, att hvilken
administration som helst är uppgiften vuxen; tvärtom är det oerhörda
kraf som läget ställer. Om det förflutna lönar det sig ej mycket att
tala, lika litet i detta fall som i andra, men desto mer om framtiden.
Och då har man mycket svårt att känna sig öfvertygad om
lämpligheten af de snart oräkneliga regerande och delibererande
kommissionerna, med uppgifter, som delvis — t. ex. i afseende på
bränslefrågan — täcka hvarandra, samt med en organisation och inbördes
ställning, som icke förefalla gagneliga för vare sig snabbhet i beslut
och handling eller enhetlighet och planmässighet. Det förefaller
behöfva brännas bort ganska mycket af den administrativa
krigstidsvegetation, som — mycket förklarligt — utan gemensam plan fått
växa upp under intryck af de växlande faserna i utvecklingen. Nu
stå vi i början af en period med i hufvudsak fullt klart men också
mer än någonsin hotfullt skaplynne; och då måste vi ha ett
maskineri som är den så långt som möjligt vuxen.

I sista hand ligger emellertid räddningen under den kommande
pröfningen ögonskenligt hos svenska folket själft. Hvar och en utom
de rent partiförblindade borde nu se, att våra svårigheter ha sin rot
i förhållanden, där svensk statsmakt står fullkomligt hjälplös — ja,
där ingen jordisk makt längre något förmår — och att svårigheterna
delas af nästan hela den öfriga civiliserade mänskligheten; det
borde då rimligtvis kunna kräfvas, att hvar och en också gjorde sitt
bästa att hålla ut. Kvacksalfvarmedel, som för folket dölja sakernas
verkliga sammanhang och därför ständigt förvärrat det onda, böra
försvinna. Positivt måste hvar och en ärligt bjuda till att göra hvad
som lättar trycket för hans medmänniskor, och negativt måste han
gladt och villigt afstå från mycket af den bekvämlighet och lyx, ja
nästan nödtorft, som han vant sig vid. Det kan ingen hjälpa; när
25 à 30 millioner människor i två och ett halft år med alla
naturvetenskapens hjälpmedel arbetat på att förstöra det mesta möjliga, så
måste mänskligheten som helhet till sist få känning af verkningarna.

Hvad vi begära af våra ledare i denna tid och hvad inga politiker
kunna tillgodose i samma grad som den nuvarande regeringen är:
målmedvetenhet och handlingskraft, byggda på verklig insikt i läget
och dess sammanhang, klara, bestämda och orädda anvisningar. Det
skall svenska folket förstå.

Österrikes lifskraft.



I det stora skådespel, som sedan två och ett halft
år tillbaka uppföres på världsteatern, spelar
Österrike en roll, som allt efter synpunkten kan betecknas som fördelaktig
eller ej. Å ena sidan har det i allmänhet — för öfrigt i alldeles för
hög grad — ställts i skuggan för Tyskland, och dess mål i kriget,
hvilka för visso ur allmänpolitisk synpunkt äro värda det allra största
beaktande, ha i det allmänna medvetandet ej samma aktualitet som
de motsvarande tyska framtidsperspektiven; men å andra sidan har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free