- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
168

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

DAGENS FRÅGOR

ligheter »blind alleys»); i afseende på kvinnornas uthållighet,
regelbundenhet och samvetsgrannhet förekommo motsatta meningar, men
för de mer bildade kvinnorna tycktes resultaten här närmast peka
i riktning af öfverlägsenhet öfver männen. I vårt land, där man nu
redan ett eller annat årtionde haft kvinnor i kontors- och bankarbete
i en utsträckning, som först kriget åstadkommit i England —
ökningen i kvinnornas antal juli 1914 till april 1916 var i de engelska
bankerna 243 % — torde detta ej erbjuda stora öfverraskningar.

En fråga af största vikt är påtagligen, hur utvecklingen skall
gestalta sig i afseende på kvinnoarbetet efter krigets slut. Att de nu
arbetande kvinnorna mer allmänt skulle önska stanna kvar, antar
man icke, ty de få andra uppgifter, när hemmen återupprättas; men
det afgörande blir antagligen ändringen i efterfrågan och icke
ändringen i tillgången. De arbetsgifvare, som nu anse, att kvinnorna
ej göra lika mycket skäl för sin lön som männen, kunna komma att
ändra mening, om kvinnolönerna sjunka; och de efter allt att döma
långt flere arbetsgifvare, som först nu fått veta, hur pass
begränsade de uppgifter äro, som kräfva speciell yrkeskunskap, kunna
knappast väntas glömma bort det efter kriget.

Nya
män.

Det psykologiska ögonblicket för fredssträfvanden var onekligen
knappast för handen hvarken i England eller Frankrike, när
centralmakterna gjorde sitt erbjudande om förhandlingar i
december 1916. I båda dessa länder, men särskildt i England, hade årets svåra
motgångar, kulminerande i den rumänska katastrofen och i den
engelska flottans oförmåga att framgångsrikt stäfja den tyska
u-båts-kampanjen, utlöst en allmän öfvertygelse om nödvändigheten att samla
all energi, att göra sig af med förbrukade krafter och till hvarje pris
skaffa nya män för att med hänsynslös kraft föra kriget till ett snart
och lyckligt slut. Sitt första offentliga uppträdande som segrare efter
krisen fick själen i den nya offensivandan, Lloyd George, ägna åt att
besvara centralmakternas erbjudande. Och svaret blef därefter.

Asquith, den personifierade parlamentariska skickligheten, tränad i
den gamla partipolitikens alla finesser, segraren i hundratals
parlamentsfejder, som i det längsta hållit sig vid makten oaktadt alla sina
för landet ödesdigra misstag och sitt envisa fasthängande vid gammal
»ante-bellum »-slentrian, hade till slut kommit att framstå såsom den
för läget främst ansvarige; den allmänna stämningen att nya, kraftiga
tag icke kunde väntas af den gamle inbitne partipolitikern och
parlamentshjälten störtade honom, och hans fall vardt stort. Med honom
sopades bort allehanda gamla kvarlefvor från den gamla goda
parlamentariska tiden; personer som lord Grey, liksom tidigare Winston
Churchill, men som i allmänna meningen närmast fått dela ansvaret för
krigskartans nuvarande utseende kring Donau och bort till
Dardanellerna; den misslyckade koalitionsministären, 22-mannaregeringen, som
med sina deliberationer skulle leda den brittiska stormakten i dess mest
ödesdigra krig, och annan gammal bråte. Däcket var gjordt klart till
strid, och på kommandobryggan samlades de nya männen, kraft-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free