Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23. 2. 1917 - Nya män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
169
människorna, åt hvilka gamla England nu mot all god ton och
parlamentarisk sedvänja faktiskt öfverlämnade den diktatoriska makten utan
hänsyn till deras politiska och sociala föregåenden och med den enda
uppgiften att samla alla landets krafter till den kommande stora
offensiven.
Den larmoyante, frireligiöse pacifisten i spetsen för den mest agressiva
brittiska imperialismen, den stridbare radikalen försatt i sin
maktställning hufvudsakligen genom torypartiets stöd, sonen till en fattig
walesisk folkskollärare, som i det alltjämt innerligt aristokratiska
England arbetat sig fram till herre öfver världens mäktigaste
imperium, är en bild, som i sin dramatiska åskådlighet onekligen visar,
att det engelska folket nu »fattat galoppen» — att det till sist fått
klart för sig att det ej längre är omöjligt, att England kan förlora
kriget. Och kring honom ha samlats män i de mest olika
ställningar: i krigsrådet de båda brittiska prokonsulerna och imperialisterna,
lorderna Curzon och Milner, Arthur Henderson, framstående
arbetarrepresentant och arbetarpartiets »gisslan» samt Bonar Law,
»näringshögerns» starke man; utanför krigsrådet sir Edward Garson, först
upprorsmakare från Ulster, så medlem af koalitionsministären, som
han lämnade i förtviflan öfver dess språksamma ineffektivitet och nu
återbördad till den nya kraftregeringen; lord Derby,
rekryteringskampanjens allmänt uppskattade organisatör; lord Devonport, hvilken såsom
Hudson E. Kearley arbetat sig fram från springpojke till att bli Englands
störste kolonialvarugrosshandlare,som sedan organiserat Londons hamn,
hvilket jättearbete på sin tid gaf honom hans titel, och som under de
stora arbetskonflikterna 1911—1912 inom transportverksamheten intog en
oböjlig arbetsgifvarståndpunkt, hvilken han genomförde till seger —
af arbetarne då karakteriserad såsom en man »temperamentally
un-fitted for conciliatory negotiations» —; lord Rhondda, de walesiska
kolgrufägarnes främste man; sir Albert Stanley, en amerikansk
trafikman, som arbetat sig upp från en blygsam ställning vid spårvägarna
i Detroit, för nio år sedan kom till London för att reorganisera och
elektriGera dess underjordiska spårvägssystem och för tre år sedan
blef brittisk medborgare — för att nämna de mest karakteristiska
namnen.
Gemensamt för alla dessa män, som samlats från de mest skilda
verksamhetsgrenar, är deras anseende för praktisk duglighet och
framför allt energi. De parlamentariska meriterna ha lämnats utan
beaktande i en utsträckning, som betyder en revolution i engelskt
politiskt lif. De hittills härskande liberalerna ha försatts utanför
ledningen. Och situationens herre, Lloyd George, har kommit till
sin ställning, såsom den ende mannen, hvilken i de förra
krigsregeringarnas »muddling through», verkligen uträttade något. Det är
organiseringen af ammunitionstillverkningen, som framför allt fört
honom fram till hans ställning.
I Frankrike ha samma motgångar och samma kända nödvändighet
drifvit riksledningens organisation i den engelskas fotspår, om än det
här varit svårare att bli af med den parlamentariska surdegen. Konselj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
