- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
173

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

173

redan relativt höga antalet, ansåg man sig vid omorganisationen kunna
framför allt lägga an på arméns kvalitativa förbättring.

Möjligheten af ett krig på två fronter med dess stegrade kraf på
truppantalet hade visserligen alltid föresväfvat de tyska militärerna
och var för öfrigt redan 1856 nära att bli en verklighet, men faran
tog påtaglig gestalt först genom det fransk-ryska förbundet. Den
härigenom uppkomna utrikespolitiska situationen blef också
anledningen till en ny epok i den tyska härordningens historia, där
sträfvan efter att använda äfven de äldre årsklasserna åter börjar göra
sig gällande. Det första stora steget i denna riktning blef den nya
värnpliktslagen från 1888, hvarigenom bl. a. åtgärder vidtogos för
att skapa en verkligt organiserad landstorm.

Denna epok i den tyska härordningens historia kan anses som en
syntes af den Boyenska och den Roonska perioden. Den ville
liksom Boyen taga ut nationens hela kraft, men också liksom Roon
bevara den unga linjearmén såsom krigsväsendets ryggrad. I den
nya organisationen har man emellertid sökt tillföra landtvärnet och
landstormen större verkligt militärt värde och friskare blod, än hvad
den Boyenska härordningen medgaf, hufvudsakligen genom
utbildningen af det för dessa truppförband afsedda befälet.

Författaren går ännu djupare in på frågan och påvisar huru äfven
andra krafter än de militära och militärpolitiska medverkat till att
gifva utvecklingen dess ofvan skisserade förlopp. Härordningsfrågan
har alltid varit äfven en politisk fråga. Mellan 1815 och 1860 var
den väsentligen af inrikespolitisk art, beroende på frånvaron af
positiva mål för den preussiska staten eller kanske snarare på att känslan
för sådana saknades hos de maktägande. Landtvärnet blef under
konflikterna mellan styrande och styrda ständigt utsatt för de förras
misstroende. Genom skapandet af det tyska riket trädde emellertid
denna misstro så mycket i bakgrunden, att man kunde komma öfver
de gamla motsatserna och återupplifva den Boyenska organisationen,
ehuru i en starkare form. Detta instinktiva förtroende har ej
kommit på skam. Därom vittnar hvarje dag af världskriget. Alla krafter
i statslifvet hafva förstärkts under det sista århundradet, icke endast
oppositionen mot staten, utan äfven staten själf, och det senare i
ännu högre grad än det förra. Numera äro äfven
oppositionspartierna gripna af den nya nationella statsidén.

En omständighet af största vikt utgör slutligen den ekonomiska
sidan af problemet. Tidigare fruktade man, att uttagningen af de
äldre årsklasserna skulle medföra katastrofartade rubbningar i det
ekonomiska samhällslifvet. Det moderna näringslifvets
förvånansvärda elasticitet och förmåga af anpassning ha emellertid under
världskriget kommit alla sådana farhågor på skam.

Trots den obestridliga utvecklingen äfven efter 1888, har den tyska
härordningen dock ej lyckats åstadkomma det högsta möjliga
beträffande tillgodogörandet af folkkraften. Detta förhållande beröres
lätt på några ställen i den citerade uppsatsen. Betydande delar af
Tysklands vapenföra män hafva under de sista decennierna trots

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free