- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
182

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för min undersökning. Utrymmet medger endast några
antydningar; måhända får jag annorstädes tillfälle att närmare
återkomma till frågan.

Genom en historisk utredning söker prof. A. bevisa, att
dualismen från 1809 mellan kungamakt och riksdag redan för länge
sedan öfverbyggts, och att vi allt sedan 1866 faktiskt haft
parlamentarism, bestående i ett växande hänsynstagande till
riksdagen vid regeringsbildningen. Hvad vänstern nu kräfde,
var bara en »justering» af denna parlamentarism genom
undanröjande jämväl af dualismen inom riksdagen mellan kamrarna,
hvilket kunde ske antingen genom erkännande af andra
kammarens superioritet eller genom den förstas grundliga
demokratisering. Därigenom skulle regeringsbildningen få ett fastare
parlamentariskt underlag än förut och en mera målmedveten
politik möjliggöras.

Härtill är endast det att anmärka, att just denna »justering»
synes mig innebära en genomgripande, grundväsentlig
omläggning af statsskicket, väl icke af dess rättsliga form, men af dess
politiska innehåll och anda. Ty just dualismen inom riksdagen
har hindrat den gamla »parlamentarismen» från att bli
partiregemente, hvilket däremot den nya ofelbart skulle blifva.

Det är en själfklar sträfvan hos hvarje konstitutionell statschef
att söka ernå ett så godt samarbete som möjligt med riksdagen,
och såsom ett naturligt medel härför erbjuder sig en viss
hänsyn till riksdagen vid regeringspolitikens inriktning och äfven
vid ministärbildningen. Ett sådant hänsynstagande hör, där det
kan ske utan åsidosättande af högre plikter mot riket, rent af
till konstitutionalismens väsen (lika fullt som därtill hör, att
riksdagen å sin sida erbjuder lojal samverkan, d. v. s. pröfvar
regeringens åtgärder sakligt och icke eftersträfvar att själf taga
regeringsmakten genom sina ledare). Ur denna hänsyn kan
emellertid utveckla sig en praxis, att regeringsposterna besättas
med riksdagsmajoritetens ledare; när denna sed öfvergått till att
blifva en riksdagens rättighet, då har konstitutionalismen
förbytts i parlamentarism.[1] Äfven om statschefen härvid
understundom kan bevara något inflytande på regeringsbildningen


[1] På detta sätt har parlamentarismen genom konungadömets frivilliga
själfbegränsning historiskt framvuxit i England. Annorstädes kan öfvergången ha skett
på den ur konstitutionell synpunkt revolutionära väg, som heter budgetvägran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free