- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
185

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värma uppträda emot och, om hans åsikter göra sig gällande,
till afgång tvinga det statsråd, hvars grundsatser strida mot hans
uppfattning af hvad fäderneslandets väl kräfver».

Men mer än en dylik »negativ» parlamentarism vill Hamilton
icke ha. Han påyrkar aldrig, att ministären skall sammansättas
af riksdagens partiledare. Klarast har han framlagt sin
uppfattning i broschyren Ministerkrisen (1871). Frågan, om vi
ha parlamentariskt styrelsesätt, besvarar han sålunda: »Menas
med detta uttryck en nödvändighet för regenten att välja sina
rådgifvare inom riksdagens eller den ena eller andra kammarens
majoritet, kan frågan visserligen nekande besvaras. En lag i
sådan syftning finnes ingenstädes; seden fordrar det icke heller
hos oss, och anspråket därpå är allt för opraktiskt för att
förtjäna afseende.
Lika visst är dock, att ... den ofta återkommande
och nära beröringen mellan riksdagen och konseljen gör det
för en departementschef, som saknar riksdagens förtroende,
omöjligt att gagna på sin plats, hvaraf följer, att hans afskedande
eller frivilliga afskedstagande numera blifvit en politisk
nödvändighet».

I samma broschyr finner man honom visserligen framkasta
tanken på att någon af landtmannapartiets ledare borde få
försöka bilda ministär ur andra kammarens majoritet, men då
endast i beräkning att försöket skulle misslyckas,
landtmannapartiets maktsträfvan stäckas och därigenom det svåraste
hindret undanröjas för bildandet af en regering af »upplyste,
sansade och erfarne män». Nog är Hamiltons program bra olikt
modern partiparlamentarism. Det är alls icke hans mening att
tillerkänna något riksdagsparti rätt till regeringsmakten. Hans
kritik åsyftar hufvudsakligen den De Geerska regeringens
passivitet i förhållande till riksdagen. Den partiregering, som man
önskade, bestode, skrifver Marcellus, endast däri, att regeringen
konfererade med »de medlemmar af riksdagen, hvilka kunde
vara tillgängliga för skäl och upplysningar» och genom sådan
förtrolig beröring verkade för sina förslags framgång i kamrarna.
Det fasta regeringspartiet är ingen hufvudpunkt i Hamiltons
program; helt visst är han tillfreds med en i hög grad
»hoppande» parlamentarism.

Hamiltons idéer representera emellertid endast ett
oppositionsprogram. Af större vikt är det att studera den härskande
riktningens grundsatser. En ypperlig källa härför erbjuda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free