- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
190

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däri understödd af De Geer, att förmå så många som möjligt
af dem att stanna på sina poster (det lyckades i fråga om fyra);
och när Thyselius 1883 öfvertog statsministerposten efter Posse,
så uppställde han som villkor, att de öfriga ministrarna skulle
kvarstanna. I viss mån kan nog den nyssnämnda principen
bidraga att förklara den ringa vikt, som merendels ända fram
till 1905 fästes vid statsrådets politiska homogenitet. I
belysning af dessa förhållanden framträder den Posseska
ministärens karaktär af partiregering tillräckligt dokumenterad redan
genom regeringschefens ställning till andra kammarens
majoritetsparti, i synnerhet som Posse själf tog tyglarna inom sin
ministär på ett sätt, som man ej var van vid från tidigare regeringar
och som därför också väckte missnöje hos kollegerna.

Till följd af landtmannapartiets vägran att följa sin ledare
längre än »till dörren» fick ministären Posse intet fast och
pålitligt regeringsparti, utan måste, liksom flertalet tidigare och
senare svenska regeringar, nöja sig med att mottaga särskildt
försvarsanslag på den gemensamma voteringens väg mot
andrakammarmajoriteten. Dock framträder den äfven i sina
gärningar såsom den partiregering, den genom sin tillkomst var. Den
markerar, att den i stora frågor söker sitt stöd hos
landtmannapartiet. Det mest signifikativa uttrycket härför är den
sammansättning, som gafs åt de stora försvarskommittéerna, hvilka
skulle ge form åt landtmannaprogrammet från 1878. Här finnes
mycket, som starkt erinrar om de Staaffska försvarsberedningarna.
Visserligen innehöllo de Posseska kommittéerna i motsats mot
de Staaffska åtskilliga militärer, men deras parlamentariska
kontingenter voro »exempellöst ensidiga» (Marcellus), d. v. s.
rekryterade mest ur landtmannapartiet, medan öfriga partier voro
både kvantitativt och kvalitativt svagt representerade.
Kommittéväsendets historia är ett intressant kapitel äfven på grund
af det ljus, det kastar på olika regeringars politiska egenart. De
Geers byråkratiska kommittéer (när man där finner riksdagsmän,
kan man oftast konstatera, att de sitta där mera såsom experter
på vederbörande sakfråga än på grund af sin parlamentariska
ställning), Boströms »samlingsparlamentariska», Posses och Staaffs
ensidigt partiparlamentariska kommittéer äro i detta hänseende
högst belysande.

Posse föll på sitt eget partis vägran att gå med på det
försvarsprogram, som han såsom representant för rikets kraf måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free