- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
209

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den provisoriska regeringen, hvars borgerliga ledare blefvo furst
Lvov och oktobristen Gutskjov med kadetten professor
Miljukov som utrikesminister samt trudoviki- (folksocialist-) partiets
unge energiske ledare, advokaten Kerenskij, som
vänsterelementens mäktige förtroendeman i regeringen. Samverkan mellan
dessa båda revolutionsregeringar har emellertid hittills ej blifvit
mera organisk, än att bägge jämsides utsändt befallningar och
förtroendemän till provinserna, där själfhärskardömets organ
vid underrättelsen om revolutionens genomförande i Petrograd
och Moskva i allmänhet kapitulerade fullsländigt utan strid.
Provisoriska regeringen representeras ute i bygderna af de
kommunala organisationerna, hvilka i regel öfvertogo
administrationen, Tjeidses arbetare- och soldatråd åter har sina löst
underlydande motsvarigheter eller vikarier på de platser, där det
finnes revolutionsmaterial, d. v. s. garnisonssoldater och
industriarbetare. Bindemedel mellan de båda rivaliserande nya
styrande sammanslutningarna ha hittills varit den gemensamma
frihetsentusiasmen, justitieminister Kerenskijs eldiga och samlande
personlighet samt ett af honom bemedladt stilleståndsfördrag,
publiceradt som interimsregeringens politiska program och
utmynnande i alla principiella tvistefrågors afgörande af en efter
allmän rösträtt vald konstituerande nationalförsamling.

Den »revolution uppifrån», som ännu i januari, då Maklakov
höll sitt ofvan berörda tal vid kadetternas partimöte, mest
syntes ha tilltalat dem, stämde nog också bäst med engelska
regeringens af sir George Buchanan företrädda önskemål. Den
skulle ha lämnat tsaren och storfurstarna i okvald besittning
af deras yttre härlighet, men öfverlåtit den verkliga
regeringsmakten åt en af det progressiva blockets förtroende och
brittiska ambassadens stöd uppburen »parlamentarisk» ministär af
engelsk-liberal färg och starkt impregnerad med de västerländska
ententemakternas oförsonliga hat mot Tyskland plus
rysknationalistiska expansionstendenser i riktning åt Konstantinopel.
Förverkligande af det progressiva dumablockets programpunkt
om »försonlig politik» i Finland och beviljandet inom det ryska
enhetsrikets ram af rätt vidtgående autonomi (som en Rysslands
»inre angelägenhet») åt Polen skulle göra tsardömet mindre
utsatt för närgångna anmärkningar af förtryckta folk och deras
vänner, när det hyllades som medlem af ententens brödraskap
af »de små nationernas beskyddare». De till oförbehållsamt


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free