Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den stora omhvälfningen i Ryssland och Finland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gendarmer och andra dylika den gamla regimens älsklingsredskap
äro för öfrigt så allmänt hatade och ha genom händelserna i
Petrograd blifvit så skrämda, att hvarje tanke på någon
kontrarevolutionär kupp före nationalförsamlingens sammanträde måste
anses utesluten. Hvad de kunna åstadkomma — och kanske
redan på sina håll, t. ex. i Bessarabien, börjat sätta i verket —
är att med gamla invanda provokatörsmetoder bringa den stora
okunniga massan i jäsning och därigenom vålla för
samhällsordningen farlig oreda ute i bygderna.
En bulgarisk diplomat, Rizov, som länge haft sin verksamhet
förlagd till den ryska hufvudstaden, citerar på tal om
nationalförsamlingens blifvande beslut rörande statsformen följande för
rysk folkpsykologi säkerligen betecknande ord af Meresjkovskij
till Västeuropas folk:
Edert geni söker trygghet, vårt söker plötsliga sidosprång och den högsta
entusiasm. I ägen den nutida staten, vi söka morgondagens. Vi äro revolutionärer och
anarkister, sammansmidda genom träldomens fjättrar. Vi äro alla i djupet af
vår själ och vår vilja mystiker. Denna mystiska vilja är den ryska
nationalsjälens grunddrag. Icke för att nå en utnött konstitutionell regim skola vi afstå
från de socialistiska och de till det yttersta gående anarkistiska lärorna.
I intet fall skola vi någonsin göra halt vid den konstitutionella monarkien..
Säkerligen blir det dessa drag af det ryska lynnet, som komma
till uttryck inom nationalförsamlingen, och ett beslut af denna
om den redan provisoriskt införda republikanska statsformens
definitiva införande kan betraktas såsom tämligen gifvet. Lika
säkert är äfven, att ifriga röster från många delar af det
vidsträckta riket skola höjas för en federativ organisation af den
nya republiken. Interimsregeringen har redan lofvat Finland
dess under perioden 1863—1890 åtnjutna grad af oberoende och
genom ett annat manifest sökt entusiasmera polackerna för en
militärunion mellan Ryssland och ett i andra afseenden
oafhängigt Polen. Från Estland skyndade liksom från Helsingfors
en notabeldeputation till Petrograd för att inför
interimsregeringen framhålla denna landsdels kraf på autonomi, och i
Wolmar har på interimsregeringens eget initiativ en lettisk kongress
varit samlad för att igångsätta författningsarbetet för ett autonomt
Lettland. Från litauiskt och ukrainskt håll förnimmas liknande
sträfvanden, där dock ytterligare komplicerade genom att de
för mer eller mindre vidtgående autonomi eller federativt
oberoende afsedda landområdena i stor utsträckning äro
ockuperade af fienden. Själfstyrelsekrafvet kommer säkerligen äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
