- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
233

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hammarskjöldska ministärens förhållande till riksdagen deras
särskilda klang. Har den förras brist på »smidighet» bidragit att
framkalla brytningen, så synes skulden icke minst ligga hos dem, som i
en tid som denna betraktat sådant som en hufvudsak. Den liberala
tidning, som mest beskärmat sig öfver den afgångne statsministerns
själftillräcklighet och brist på meddelsamhet, var på sin tid full af
liknande utgjutelser mot de liberalas statsminister, och dess
klagovisor öfver dennes efterträdare vore kanske mera ett bevis för den
tidningens skaplynne än vägledande för de liberala stämningarna,
om icke beskyllningarna, sedan de tillräckligt länge återgifvits i
pressen, gått de flesta vänsterpolitici i blodet och borggårdsministärens
misshandling af riksdag och grundlag slutligen blifvit en fras, som
upprepas i hvarje vänsterkonventikel.

Emellertid, den stora segern är nu vunnen! Eller, för att använda
Dagens Nyheters tungomålstalande: »lifvet har åter fått sin sanna
gestalt». »Den som plågats af humbugens triumf 1914 med hjälp af
den fenomenala okunnighet som utmärker normalsvensken har fått
sin revansch». »Den Hammarskjöldska mardrömmen» är slut. »Som
en sinnesyra och en feberdröm framstår nu efteråt hela det afsnitt,
som ligger mellan midten af februari 1914 och slutet af mars 1917».

Hvem är då segervinnaren? »Idéerna om folkets och dess
representations fullmyndiga frihet och rätt», säger prof. Edén. Men är,
såsom den rena vänsterläran lyder, parlamentarismen förutsättningen
för att denna rätt skall göra sig gällande, så må man säga, att segern
tar sig något indirekt ut. Det normala i ett parlamentariskt
statsskick är väl annars, att sedan en ministär störtats, oppositionen
bildar regering. Ur professor Edéns tal framgår emellertid otvetydigt,
att ej blott intet af vänsterpartierna anmodades att träda in, utan
också att intet af dem kunde eller ville<i></i> detta — det blef en
högerregering med två af de mest utpräglade namnen från regimen
1906—11 i spetsen.

Gentemot den nya ministären utlofvar nu vänstern en saklig
behandling af dess förslag — man vill endast önska, att det ej är den
saklighet, som kom krigshandelslagen till del eller som tog sig uttryck
i Dagens Nyheters tal om riksdagens »dispositionsrätt öfver snörena
till statens pung» såsom ett medel att »tilltvinga sig respekt och
inflytande». Man får ju hoppas, att den nya ministären med sin större
vana vid umgänget med riksdagen skall få ett lättare arbete än sin
föregångare, men man vill på samma gång gärna tro, att den från
denna tagit i arf den fasthet, som på afgörande punkter icke kan
vika. Skulle det visa sig, att äfven nu skillnaden i uppfattning af
den nationella politikens fordringar eller oppositionens partipolitiska
stämningar och planer göra ett samarbete mellan regeringen och
riksdagen omöjligt, då stunda för visso hårda strider i vårt land.

Den både kvantitativt och kvalitativt imponerande uppslutning,
som i krisens ögonblick skedde kring statsministerns person, var,
fastän den icke ledde till något omedelbart resultat, ingalunda ett
slag i luften. I sina olika, af hvarandra oberoende uttryck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free