- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
234

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betecknar den en politisk krafttillgång att räkna med. Det är ett
faktum, som äger sin betydelse äfven för den praktiska politiken, att
den väldigaste manifestation af folkförtroende, som i vår generation
kommit en enskild man till del — bl. a. i stort sedt omfattande den
andliga odlingens bärare —, utlösts af den politik, som utåt gjort
gällande Sveriges själfbestämmelserätt och inåt ledningens rätt att leda,
och som, med sina mänskliga brister, genom att visa fasthet,
där de räddhåga velat eftergifvenhet, mäktat skapa ökad tillförsikt
till vår egen kraft och stärka vårt anseende utåt, så att Sverige ställts
i ett särskildt plan i jämförelse med öfriga kvarstående neutrala makter.
Det kan vara godt att veta för dem, som nu måst taga ansvarets
börda på sig, och skulle den bördan göras dem för tung att bära,
ligger däri kvar ej blott tacksamheten utan äfven förhoppningen i
fråga om den man, som redan en gång i ett skenbart förtvifladt
ögonblick hade modet och kraften att ställa sig i breschen.

Förvaltningen och partiregementet.



Den Hammarskjöldska ministärens afgång
betyder helt visst icke någon sortie för de
rikspolitiska ministärerna i vårt land. Med svenska traditioner
öfverensstämma icke utpräglade partiregeringar, och de missräkningar, dessa
oundvikligen bereda svensk uppfattning utanför partikretsarna, komma
säkerligen åter och åter att föra till ministärer fria från partipolitisk
prägel — så mycket säkrare, som vår författning med dess mot
partistyre stridande läggning bildar ett naturligt underlag för en
dylik oparlamentarisk ministärbildning.

Men partiministärer ha vi haft och komma väl äfven att få, och
därmed har uppkommit — dock hittills mera teoretiskt än praktiskt
— problemet om den departementala förvaltningens ställning till
den partipolitiske departementschefen. Att i Sverige följa den
amerikanska metoden: bytet åt segraren — bort med alla hittillsvarande
ämbetsmän och in med den segrande partipolitikens anhängare —
har naturligtvis ingen ifrågasatt. Men landshöfding Schotte har, i sitt
nyligen afgifna betänkande angående statsdepartementens
verksamhetsområden och arbetsformer m. m., i fråga om den främste
ämbetsmannen inom departementet — expeditionschefen eller hans
föreslagna motsvarighet — slagit på liknande strängar, under
framhållande af de fördelar, som däraf skulle vinnas vid samarbetet mellan
den partipolitiske departementschefen och hans främste man.

Herr Schotte förmenar det vara en stor fördel, om den allmänna
politiska åskådningen hos departementschefens närmaste man är
sådan, att ett intimt samarbete mellan honom och
departementschefen efter samma linjer och med samma mål för ögonen kan
förväntas. Ett ombyte af denne ämbetsman vid ministerskifte, som
innebure en politisk kursförändring, skulle också enligt herr Schottes
mening allenast medföra löften om rikare frukter af samarbetet
mellan departementschefen och hans främste medhjälpare.

För att lindra expeditionschefernas arbetsbörda och därjämte
tillgodose nu nämnda önskemål föreslår herr Schotte en uppdelning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free