- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
236

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

permanens så fastslagen genom konstitutionell praxis, att han
praktiskt taget hör till de oafsättliga. Denna utveckling, som var
gemensam för en hel del ämbeten inom förvaltningen, afhjälpte de svåra
missförhållanden, som inträdt på grund af ämbetenas besättande med
hvarje ny ministärs politiska eller personliga vänner. Att det
föregående tillståndet var ohållbart och att den nya ordningen
fungerat utmärkt, därom är endast en mening. »Utan denna permanens
skulle den departementala administrationen icke blott sjunka under
sin nuvarande höga nivå, den skulle icke ens kunna hålla sig vid
en medelmåttig grad af effektivitet» (Anson, Law and Custom of
the Constitution). Någon svårighet att anordna ett intimt samarbete
mellan de växlande departementscheferna af olika politiska kulörer
och den permanente förberedaren af de viktigare ärendena inom
departementet har ej förekommit. Den erkända auktoriteten på
Englands n. v. författning, Lowell (The Government of England), anmärker,
att »det är förvånande, hur långt detta system är bärkraftigt, i
hvilken omfattning en undersekreterare kan vara lojal rådgifvare och
administrativ medhjälpare åt chefer af fullständigt olika uppfattning».
Den permanente undersekreteraren, som på grund af sin långvariga
tjänstgöring blifvit förtrogen med alla detaljer i departementsarbetet,
är den centrala figuren i departementet och chefens oumbärliga stöd.
Vid sidan af honom är den parlamentariske undersekreterarens
betydelse mycket underordnad.

Slutsatserna häraf vidkommande herr Schottes förslag göra sig
själfva. Att vi i Sverige skulle mera än England vara i behof af
förvaltningens anslutning till partipolitiska organisationsformer, torde
väl ingen vilja påstå. Äfven med herr Schottes ståndpunkt i fråga
om partiväldets önskvärdhet förefaller också hans förslag föga
ändamålsenligt. Det är ökad och icke minskad kontinuitet i
departementens ledning, som utgör förutsättningen för att växlande och icke
fackmässigt utbildade departementschefer skola kunna sitta i
regeringen — detta är en erfarenhet, som utomlands ständigt upprepats.

Någon anledning att tänka sig, att svårigheterna för samarbetet skulle
vara större här än annorstädes, föreligger ej heller; erfarenheten har
visat motsatsen.

De af herr Schotte påstådda fördelarna äro således obefintliga.
Olägenheterna af den förordade linjen äro däremot, såsom utvecklingen
utomlands visat, mycket påtagliga. Politiskt lycksökeri bland
framåtsträfvande tjänstemän uppammas i nu otänkbar grad. I stället för
osminkade och objektiva råd gifna af en ämbetsman, som ej är
för sin framtid beroende af departementschefens partipolitiska lycka,
träda gemensamma politiska öfverläggningar af två partivänner.
Sakliga utredningar kunna befaras blifva ersatta af bearbetningar,
som lägga frågorna tillrätta för ett gynnsamt mottagande af
förväntningsfulla partipolitici i riksdagen. Någon större själavånda skulle
säkerligen ett sådant förfarande icke förorsaka äfven personligen
oantastliga partipolitici, ty alltid finnes ju till hands den lugnande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free