Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 19. 4. 1917 - Lärdomar från fronterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är ej blott för skyttegrafstjänsten, som soldaten måste
utbildas, utan äfven för det rörliga kriget. Förf. bekräftar det från
andra håll antydda, i sanning tragiska öde, som drabbade de tyska
krigsfrivilliga hösten 1914 — af nödlägets kraf inkastadt i striden,
led detta entusiasmens ungdomliga uppbåd oerhörda förluster, till
stor del på grund af bristande föregående fältmässig utbildning. Ett
halfår är numera i Tyskland — om ej nödvändigheten förhindrar
det — minimitiden för utbildningen, och man måste därvid besinna
den oerhördt stegrade intensitet, med hvilken denna under krigets
tryck och med ytterst rutinerad instruktionspersonal bedrifves. De
slutsatser, som dragas beträffande tillräckligheten af vår öfningstid,
äro ej optimistiska, förtyngd som denna är af den knappa tillgången på
instruktörer, underbefälets bristfällighet och den förlamande saknaden
af känsla för de militära krafven eller den uppagiterade
antimilitaristiska stämningen. En utväg är naturligtvis öfningstidens ytterligare
utsträckning. De enda medlen att undvika eller åtminstone modifiera
denna angifvas såsom:
»dels vår armés förseende med en fullt kvalificerad och till antalet
tillräcklig underbefälskader, dels ett i proportion till organisationen tillräckligt antal
officerare och underofficerare, dels höjandet af det allmänna intresset och
förståelsen för den militära uppfostran samt dels motarbetandet af den
försvarsfientliga agitationen, så att kaderns befälskategorier få möta värnpliktiga, som vilja
lära.»
Ord att besinna icke minst för dem, som framför allt ifra för kort
öfningstid!
Äfven i flere andra punkter innehåller framställningen mycket af
det största intresse. Så. t. ex. meddelandena om den rationella
anordningen af »ersättningsväsendet», åtgärderna för fyllandet af luckorna;
så ock intygen om de gynnsamma erfarenheterna af kompaniets
indelning i »grupper» om en underofficer och 8 man som lägsta enhet,
liksom af sammanförandet af de många nödvändiga tekniska
specialgrenarna i tekniska kompanier. Det mest energiska vittnesbörd
afgifves om kulsprutevapnets betydelse, ej minst såsom utjämnande den
numerära underlägsenheten; att märka är påpekandet, att visserligen
stora delar af våra eventuella krigsskådeplatser erbjuda rika möjligheter
för samverkan mellan artilleri och infanteri, men i vissa trakter,
särskildt i norr, dessa möjligheter äro mera inskränkta — där måste
man lita till kulsprutorna såsom förstärkning af infanteriets
stridskraft. Att taga fasta på, säskildt såsom härrörande från en
infanterist, är förf:s höga uppskattning af specialvapnen. För betydelsen
af artilleriet — det lätta, tunga och gröfsta — »tarfvas ej några
bevis utöfver slagfältens eget vittnesbörd», och kavalleriets roll i det
rörliga kriget betonas kraftigt, liksom tanken på dess ersättning som
spaningsmedel genom flygvapnet bestämdt afvisas, på samma gång
som åt det sistnämnda i och för sig tillmätes den största betydelse.
På flere af dessa områden framläggas utkast till utvidgningar och
organisatoriska åtgärder, väl värda uppmärksamhet i dessa dagar, då
försvarets af världshändelserna framdrifna kraf åter ställa vårt folks
offervillighet för egen trygghet på ett allvarligt prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
