- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
247

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

män att tas med i framtiden. Många tecken i Rysslands historia
efter 1905 tyda på, att den moskovitiska nationalismen har djupa
rötter hos det stora folket. Om revolutionen skrider vidare, om den
inre oredan växer, blir måhända det nationalistiska fältropet den
enda lösen, som kan samla de inbördes söndrade ryssarne. Och då
är Finlands nationella integritet å nyo utsatt för den största fara.

För det andra innebär ett fortlefvande vid Rysslands sida för
Finland en lojalitetsplikt, som kan komma att kännas mycket tung,
äfven om det inbördes förhållandet mellan Finland och Ryssland
förblir det bästa. Finland kommer som del i det ryska riket att
nödgas ställa sig solidariskt med Rysslands allmänna politik. Men
det kunna finländarna aldrig i själ och hjärta göra, af den enkla
anledningen, att deras hela politiska medvetande liksom deras
kulturmedvetande ställer dem solidariska med de makter, som i politiken
företräda en europeisk odling med samma rötter som deras egen.
Ingen som känner ryssarna — och det göra finländarne till en viss
grad — kan tro, att Ryssland i och med tsarismens fall upphört
att vara en österländsk stat.

Därför måste för finländarne utsikten att fortfarande i sista hand
vara beroende af Rysslands nåd icke blott framkalla en känsla af
otrygghet med hänsyn till ovissheten af den nya regimens vidare
utveckling, utan denna utsikt måste ock te sig djupt nedslående i och
för sig. Krigets utbrott väckte i mycket vida kretsar i Finland
förhoppningar om en total förändring af landets politiska läge i förhållande
till Ryssland. Dessa förhoppningar ha hittills icke gått i uppfyllelse,
och det är mer än ovisst, om de i fortsättningen komma att göra
det. Men dessa önskemåls värde har knappast i finländarnes ögon
förringats däraf, att revolutionen bragt dem en med glädje hälsad
förbättring i deras hittillsvarande belägenhet.

Här i Sverige borde dessa synpunkter icke förbises. Vi ha, helt
naturligt, känt en reflex af den lättnad, som finländarne själfva erfarit
öfver vändningen i Finlands öde. Men lika litet som de må vi
invagga oss i den lugna tron, att ett definitivt afgörande skett.

Med hänsyn till möjligheten af ett ändradt läge inom kanske
närliggande framtid må ännu en sak beröras. I Sverige är kännedomen
om Finland på många håll mycket liten. Hvad alla svenskar i någon
mån känna till är emellertid det sega motstånd mot Ryssland, som
Finland presterat under sin långa frihetskamp. Den kampen har
betingats af en djupgående motsättning mellan finländskt och ryskt.
Hvad som drifvit fram finländarne, hvad som gjort dem oförsonliga
och uthålliga, har varit deras djupt rotade känsla för lag och
samhällsordning. Men denna lag och denna samhällsordning äro, som
också de mest nationalistiska fennomaner öppet erkänna, till sitt
ursprung svenska. I fråga om denna känsla för rätten, som bestämt
karaktären hos hela Finlands folk och skapat dess nationalpolitiska
lifsvilja, äro finländarne af samma art och väsen som vi själfva.
Mycket kan skilja oss från många af dem — språket naturligtvis
främst — men det kan frågas, om icke det som förenar oss betyder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free