Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 19. 4. 1917 - Muhammedanismens heliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt blef det så, sedan den för engelsmännen ganska hotande
stämningen i Sudan och Egypten med utomordentlig insikt och skicklighet
påverkats af vederbörande engelska ämbetsmän och officerare.
Tecknet på att man å engelsk sida kände sig ha fått initiativet i
sin hand härvidlag var den märkliga proklamation, som England
genom indiska regeringen utfärdade i november 1914 och hvilken
förkunnade: »De heliga orterna i Arabien, däri inberäknade
helgedomarna i Mesopotamien och hamnen Jeddah vid Röda hafvet,
komma icke att utsättas för något angrepp frän engelsk sida, så länge
inga hinder läggas i vägen för pilgrimer från Indien, hvilka vallfärda
till de sagda heliga orterna och helgedomarna. På begäran af H.
Maj:ts regering ha Frankrikes och Rysslands regeringar afgifvit
liknande försäkringar.»
Hvad denna proklamation gällde var ju en sak af allra största
betydelse för det engelska väldet, som i Indien och annorstädes
innesluter öfver 60 millioner muhammedanska undersåtar, hvilkas
sinnesstämning under ett krig, fördt af konungen-kejsaren mot »de
rättrognas behärskare», mot muhammedanismens hufvudmakt, måste
bli en politisk faktor af lika viktig som explosiv beskaffenhet. Och
i alldeles särskildt påtaglig och pressande form förelåg problemet i
frågan om tillträdet till de heliga orterna för muhammedanerna under
Englands välde, hvilka på grund af denna sin ställning kunde hotas
att utestängas från trosvärden af högsta betydelse. Lika flagrant
som konflikten förelåg, lika angeläget var det att undanröja den.
Visserligen hade genast vid krigets början Aga Khan, den främste
af Indiens muhammedaner och härstammande från profetens familj,
kungjort läran, att Turkiet genom att göra sig till Tysklands redskap
förlorat rätten att anses som den rätta trons skyddsvakt. »Den tyska
kejsarens ståthållare kommer att bli Turkiets verkliga härskare och
kommer att befalla öfver de Heliga Städerna» —- en syn på saken,
som ju var lika välkommen som nödvändig ur engelsk synpunkt.
Men inga utläggningar från än så auktoritativt håll kunde
undanröja de öfverhängande faror, som hotade den dag, då rundt
Indien skulle spridas berättelser om huru rättrogna pilgrimer på väg
till Mekka och Medina blifvit hejdade af rättrogna soldater såsom
lydande under en makt, stridande mot de rättrognas behärskare,
eller, ännu värre, berättelsen om huru engelsmännen fört strider mot
de Heliga Städernas rättrogna skyddstrupper.
Det var därlör helt visst med en känsla af att det ljusnade bland
moln, hvilka kunnat betyda en åskbrand öfver hela Indien, som de
bekymmerstyngda och bestämmande fem eller sex männen funno sig
kunna handla så som den nyss omnämnda indiska
regeringsproklamationen innebar. Mycket få äro de i Europa, som ha någon
vetskap om de viktigaste personliga faktorerna i det vidtutgrenade
orsakssammanhang, som här resulterande i en situation till Englands förmån.
Underliga figurer i den mest brokiga blandning, sådana de skildras
i ett par af Kiplings berättelser, och underliga historier, där de
viktigaste momenten äro obegripligheter eller pur dårskap för europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
