Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Förstakammarfrågan. Af Gunnar Rexius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visso finnes det ingen anledning att handla i feberstämning eller
under intryck af de agitatoriska öfverord om vårt lands
»efterblifvenhet», hvarmed man från vissa håll söker vilseleda
okritiska skaror. Hvad man än i öfrigt må säga om vår första
kammare, så förtjänar den sannerligen numera föga namnet
plutokrati och rikemansrepresentation. Enhvar som vill vara
ärlig måste medge, att hvarje jämförelse t. ex. med Preussens
aristokratiska herrehus eller dess i verklig mening plutokratiska
deputeradekammare eller med Rumäniens hittillsvarande
representationsform är ett nonsens. Den som något känner till
förhållandena i utlandet vet också, att äfven där själfva
författningen formellt sedt kan vara en nyans mera demokratisk än
vår, har kapitalet mångenstädes vida större möjligheter att
behärska politiken än hos oss (så både i England, Frankrike och
Förenta staterna). Han vet också att sätta värde på den likhet
inför lagen och den förvaltningens renhet, som af gammalt
utmärker vårt land, men hvarmed det är klent beställdt i flere
af de demokratiska mönsterländerna, där bossar och allehanda
pärtipotentater influera på rättsskipningen och där partimeriter
äro afgörande befordringsgrund kanske t. o. m. i fråga om de lägsta
statliga och kommunala tjänster (Frankrike, Förenta staterna) o. s. v.
Men om vi sålunda sakna hvarje anledning att »kasta stenar
på egen port», så befriar detta oss alls icke från plikten att
efterse, om vi dock icke skulle kunna lägga ännu bättre
och fastare grundvalar för vår framtid, grundvalar som om
möjligt bidroge att svetsa samman hvad som är söndradt hos oss
och därmed att stärka vår folkkraft i den allt hårdare
mellanstatliga konkurrensen. Och härvid framställer sig frågan om
den kommunala rösträtten främst till skärskådande.
Denna fråga bör gifvetvis lösas med hänsyn till
kommunalförvaltningens behof. Därpå skola vi här ej inlåta oss. Skulle
det emellertid visa sig, att ur kommunens synpunkt en
demokratisering af den kommunala rösträtten kunde företagas,
exempelvis genom den 40-gradigas ersättande med en på
demokratisk grund lagd fyra- eller femgradig skala[1] (i samband
hvarmed säkerligen vissa omläggningar af kommunalförvaltningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
