Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Förstakammarfrågan. Af Gunnar Rexius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha sitt utrymme. Men det är icke nödvändigt eller nyttigt, att
de få allt. I utlandet, där man kännbart erfarit partiväldets
olägenheter, söker man mångenstädes med ljus och lykta efter
möjligheter att skapa statsorgan, som stå åtminstone relativt
oberoende af partipolitiken. Led i sådana sträfvanden äro t. ex.
president- och guvernörsmaktens utveckling i Förenta staterna
och tendensen att emancipera dem från partibanden; i
Frankrike de motsvarande, hittills resultatlösa sträfvandena att stärka
presidentmakten, att frigöra ämbetsmannakåren från
partipolitiken samt icke minst att omorganisera senaten.
För oss innebär anblicken af dessa företeelser maningen att
söka förekomma, hvad man därute efter smärtsamma
erfarenheter söker bota.
Skulle det nu vara omöjligt att, allt under det att partierna
få sitt berättigade svängrum i andra kammaren, åstadkomma
en från partiväsendet åtminstone relativt fristående första
kammare? I Frankrike, där man har en senat af ungefär den typ
som vår första kammare enligt vänsterpartiernas program skulle
få, har man diskuterat samma spörsmål i många år; och ett
växande antal vetenskapsmän och politici söker lösningen i en
äfven här i Sverige gammal och välkänd idé:
intresserepresentationen. Proportionella val till deputeradekammaren och
klassval till senaten, är det i vida kretsar omfattade programmet.[1] På
detta sätt hoppas man i senaten vinna en fristad för
sakligheten undan den allt uppslukande partipolitiken. Äfven
annorstädes är klassvalprincipen stadd i rask uppsegling; i Tyskland
synes den komma att läggas till grund för det preussiska
herrehusets reformering.
Hos oss skulle denna princip innebära, att man läte första
kammaren väljas af samhällets korporationer, klasserna eller deras
förtroendemän, t. ex. handelskamrar, industri- och
handtverksföreningar, landtmannaföreningar, universitet och lärda
samfund, domstolar och ämbetsverk, fackföreningarna (organiserade
som offentligrättsliga korporationer) o. s. v. Genom allsidig
sakkunskap borde en sådan första kammare erhålla stor kvalitativ
styrka, och för att ytterligare trygga syftet med densamma borde
dess medlemmar förpliktas att icke tillhöra något riksdagsparti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
