- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
262

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Deserteringarnas verkliga omfattning är okänd, men ingen
ringare än krigsministeradjointen Jakubovitj har offentligen
förklarat, att »desertörernas antal uppgår nu till millioner». I
hemorterna blefvo de oftast mycket kärft emottagna. Somliga
återvände då ångerfullt till fronten, begagnande sig af den
amnestifrist, som utgick den 28 maj; andra åter togo ledningen vid
»expropriationer» af jordagods, nedbrännande af herrgårdar och
andra liknande våldshandlingar. Bland storstädernas
garnisonstrupper voro deserteringarna relativt sällsynta, men där tog i
stället dagdrifveriet och det planlösa folkmötes- och
demonstrationspolitiserandet öfverhand, kaserntjänsten vanvårdades och
de militära öfningarna bedrefvos endast ytterst makligt och som
lekverk. Talrika i ryska pressen publicerade dagordrer kunna
härvidlag anföras som bevis.

»Förbrödringarna» antogo — hvilket äfven bestyrkts af
officiella eller eljest pålitliga skildringar — på några frontdelar
(särskildt Rigafronten) de mest betänkliga former. Möten och
fredsdiskussioner anordnades på »neutrala zoner», dryckeslag och
tebjudningar ökade hjärtligheten, och i många fall torde de af
fredskärlek och starka drycker i förening berusade ryska
soldaterna ha beredvilligt lämnat upplysningar om, hvar deras
egna artilleripositioner voro belägna, liksom de äfven tjänstaktigt
gåfvo sina nyförvärfvade »små bröder» varning, när det af
engelska officerare ledda grofva artilleriet gjorde sig i ordning att
beskjuta de fientliga linjerna.

För att i storstäderna bli af med den gamla regimens
hatade redskap, poliser och gendarmer, sändes dessa en masse
till fronten, men där visste ofta officerarne ej hvartill de skulle
använda dessa oöfvade och opålitliga nykomlingar, och vid
många truppförband vägrade soldaterna energiskt att mottaga
dem som kamrater. De sällade sig då mångenstädes till
desertörerna, och man har återfunnit dem i vidt skilda delar af riket
som uppviglare på landsbygden mot godsägarne, i sydvästra
Ryssland äfven som anstiftare — mestadels dock utan
framgång — af försök till pogromer i gammal stil mot judarna.
Soldaternas tilltag att vid permissionsresor, företagna med eller
utan tillstånd, för sig så godt som monopolisera järnvägstågen
ha framkallat svåra trafikrubbningar, särskildt under senare
hälften af maj, och därmed ytterligare desorganiserat tillförseln af
ammunition, lifsmedel och furage till fronterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free