- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
263

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Omhvälfningens fortgång i Ryssland och Finland. Af Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I jordfrågan uppges på allra sista tiden en förbättring ha
inträdt så till vida som flertalet kongresser, som behandlat denna
fråga, utan större svårighet förmåtts uttala sig för det slutliga
afgörandets uppskjutande tills den konstituerande
nationalförsamlingen sammanträder. Grundsatsen »jorden tillhör folket»
är redan lika fastslagen som exempelvis det republikanska
statsskicket, och genomgående återkomma i alla kongressuttalanden
krafvet på reduktion af kejsarfamiljens, kyrkans och klostrens
jordegendomar (i fråga om kejsarfamiljen är för öfrigt
reduktionen redan genomförd). Tvistefrågan gäller förnämligast
godsägarnes jord och särskildt frågan, om någon ersättning skall
ges åt den forne ägaren vid dessa jordegendomars »expropriering».

Den ännu kinkigare frågan om sättet för en blifvande
upplåtelse åt »folket» af den disponibla jordarealen diskuteras än så
länge rätt litet, utan man nöjer sig merendels med att hänskjuta
den saken åt konstituerande nationalförsamlingens supponerade
statsklokhet. Stundens värsta svårigheter på detta område vållas
af hvad den nye lifsmedelsministern Pjesjehonov eufemistiskt
kallat »enskild verksamhet i agrarfrågan» och hvad vi
efterblifna västerlänningar skulle kunna vara frestade att benämna
hemfridsbrott och stöld af jordegendom. Frihetsberusade
bönder ha i vissa landsdelar helt enkelt lagt sig till med lämpliga
jordlotter på godsägarnes bekostnad, och dessa terrängvinster i
eröfringskriget »för jord och frihet» ha ofta åtföljts af
herrgårdarnas uppbrännande och plundring, i all synnerhet när
desertörer från fronten spelat någon mera framträdande roll vid dessa
jordförvärf. Mot sådana företeelser har regeringen hittills
mestadels ingripit hufvudsakligen med bevekande
proklamationsförmaningar samt genom att utsända kommissarier med uppdrag
att söka lugna de jordhungriga med försäkringar om att alla
nog skola bli mätta och nöjda, när konstituerande
nationalförsamlingen sagt sitt ord. De mest bekymrade äro och förbli de
af »expropriation», vare sig genom enskilda våldsåtgärder eller
genom nationalförsamlingens beslut, hotade godsägarne och
innehafvarne af större hemman. De ha — som lifliga inlägg i
pressen visa — allmänt för sig framställt den frågan: hvem skall
inhösta skörden af den sådd jag nu går att så? Därvid ha de
i många fall kommit till den slutsatsen, att de ej skola ikläda
sig kostnaderna för sådden och underkasta sig vårbrukets mödor,
förrän de få något slags garanti för att äfven skörden blir deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free