- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
270

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fackorganisationerna rörde sig med en årlig budget på öfver 80 milj. mk, hade
arbetarnes kooperation kommit upp till en omsättning af mer
än en half miljard mk årligen (1912: 602,979,099 mk) och ett
eget rörelsekapital af 56,035,834 mk. Samtidigt hade det
politiska arbetarpartiet eröfrat 111 platser i riksdagen, det var mer
eller mindre starkt representeradt i de olika landtdagarna och
hade dessutom uppnått stort inflytande på det
kommunalpolitiska området.

Härmed hade också arbetarklassens ställning i det tyska
samhället undergått en stor förändring. På arbetsmarknaden var
arbetaren icke längre fullständigt prisgifven åt arbetsgifvarens
godtycke. Fackföreningarnas kollektivaftal om löne- och
arbetsvillkoren kompletterade verksamt arbetarskyddslagstiftningen;
arbetarförsäkringen, obligatorisk för hvarje lönearbetare inom
riket, med dess kraftiga verksamhet för att förebygga sjukdom,
invaliditet och olycksfall i arbetet, hade genom arbetarnes
direkta medverkan i administration och jurisdiktion blifvit ett
verksamt medel att höja arbetarklassens sociala ställning i
samhället. En framsynt kommunalpolitik i många af rikets städer
framdrefs af arbetarnes representanter. All denna praktiska
verksamhet måste af naturliga skäl finna ett uttryck äfven i det
parlamentariska arbetet.

Och den fann det äfven. Först i södra Tyskland, där
klassmotsatserna icke voro fullt så starkt utpräglade som i norden.
Men också i riksdagen förlorade den gamla negerande
riktningen terräng. Inom riksdagsgruppen voro de båda ytterflyglarna
ungefär jämnstarka, den ena representerade den akademiska
reformismen, den andra den gamla ordrevolutionära radikalismen.
Emellan dessa båda ytterflyglar stod den starka centergruppen,
bestående af folk från den praktiska arbetarrörelsen, afvog mot
ordradikalismen och revolutionsmakeriet i ord, men knappast
mera entusiastisk för högerflygelns akademiska diskurser med
vänsterflygeln. Denna centergrupp hade vuxit upp i det positiva
arbetet för arbetarklassens emancipation ekonomiskt och politiskt,
den hade intet sinne för retoriken, hvars ihålighet den nogsamt
genomskådat inom organisationsarbetet. Men den hade före kriget
ännu icke hunnit göra slut på vänsterns och högerns kamp om
ledningen. Så länge Bebel lefde, hade han, med någon dragning åt
vänster, koncentrerat denna grupp omkring sin politik, som var ett
mellanting mellan positiv realpolitik och negativ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free