Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Krisen inom den tyska socialdemokratien. Af Wilhelm Jansson - Meningsbrytningarna före kriget - Under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demonstrationspolitik, men fullt ut motsvarade arbetarklassens ställning i det
dåvarande Tyskland, som ännu icke öfvervunnit socialistlagens
efterdyningar med polisregemente och byråkratisk kväfning af
arbetarnes organisationer. Ännu vid krigets utbrott var detta
skede i tysk samhällsutveckling icke afslutadt, hvilket gjorde, att
centergruppen dittills icke intog den medvetet ledande ställning
i tysk socialdemokratisk politik den såväl på grund af sin styrka
som sitt inneboende värde borde ha intagit.
Meningsbrytningarna mellan höger och vänster i riksdagsgruppen drogo allt
efter frågornas innebörd vid voteringarna majoriteten än åt den
ena, än åt den andra sidan, eller också blef det något
kompromissbeslut som samlade hela gruppen. Utåt däremot uppträdde
gruppen såväl af princip som af tradition alltid enhetlig, och vid
omröstning i riksdagen lades de socialdemokratiska rösterna i
samma vågskål, oberoende af om den enskilde gillade det han
på grund af gruppens beslut måste rösta för eller emot. Några
sidolöpare tåldes aldrig i den tyska riksdagsgruppen, och heller
inga motioner af enskilda socialdemokratiska riksdagsmän. I
riksdagen fanns aldrig någon annan socialdemokratisk politik
än den, som riksdagsgruppens flertal bekände sig till. En
minoritetens särpolitik var otillåten, och högerflygeln, som under
många år hade varit i minoritet, böjde sig alltid lojalt för det
som då var socialdemokratisk praktik.
UNDER KRIGET
När kriget utbröt, var ställningen inom gruppen den samma
som förut. Vid voteringen om krigskrediternas beviljande visade
sig vänsterflygeln förfoga öfver 14 röster bland 111. De 14 voro
emellertid icke eniga, några önskade afslag, några ville nedlägga
sina röster. Vid voteringen i plenum uppträdde fraktionen
sluten som alltid, utan ringaste försök till särpolitik. Först den
2 december 1914 bröt Liebknecht (sonen) mot disciplinen; men
ehuru han snart fick anhängare, dröjde det ännu öfver ett år
innan krisen blef akut, i det att de 18 under Haases ledning
uppträdde i riksdagen med en egen förklaring mot krigskrediterna
och den egna fraktionens politik. Därmed hade de facto en
andra socialdemokratisk riksdagsgrupp konstituerats, och
konsekvenserna togos genast. Bredvid den »socialdemokratiska
fraktionen» stod nu »Sozialdemokratische Arbeitsgemeinschaft» med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
