- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
273

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan vältrade in öfver den tyska gränsen och få veckor senare
hade ödelagt stora delar af Ostpreussen. Situationen var så klar,
att som sagdt endast 14 röster inom riksdagsgruppen afgåfvos
för afslag på krigskrediterna.

Ser man närmare på de fjortons motiv, så finner man, att den
speciella skuldfrågan icke spelar någon nämnvärd roll för deras
yrkande. De gingo ut ifrån att krigets orsak var stormakternas
imperialistiska politik, att arbetarklassen sålunda icke hade någon
andel i kriget, som var ett de härskande klassernas krig.
Arbetarne måste visserligen gå ut i kriget — också Liebknecht
blef soldat — men deras riksdagsrepresentanter finge icke
bevilja medlen för deras utrustning och underhåll, ty detta vore
ett förtroendevotum för regeringen, klasstatens regering. Det
var således helt och hållet den gamla negationspolitiken från
Liebknecht seniors dagar och hade icke det ringaste med krigets
karaktär af anfalls- eller försvarskrig att göra.

Först senare, när faran österifrån genom Hindenburgs
ingripande för tillfället blifvit afvärjd, upptäckte man äfven andra
motiv, sedan det visat sig, att de första icke imponerade på någon.
Nu blef kriget ett eröfringskrig, trots regeringens bestämda
förklaring, att den ville fred, så snart faran blifvit afvärjd, och att
den icke gått i kriget med afsikt att underkufva andra folks
frihet. De förklaringar rikskanslern nu upprepade gånger gifvit
offentligt, och som innehållas i tyska regeringens fredsanbud af
december 1916, hade i den mest bindande form gifvits partiets
ledare redan under krigets första skede. Men då det
naturligtvis äfven i Tyskland finnes annexionslystna grupper, var detta
tillräckligt för den lilla minoritetens undermineringsarbete inom
partiet. Att annexionsifrarne förde den våldsammaste kamp
bakom såväl som framför kulisserna för att störta
regeringschefen, motståndaren till deras eröfringsplaner, betydde intet för
minoriteten. Den intog samma ståndpunkt, också sedan
ententemakterna som svar på det tyska fredsanbudet såsom sitt
krigsmål angifvit Tysklands och dess allierades styckning och
krigets karaktär af försvarskrig sålunda var otvifvelaktigt.

Häraf framgår, att minoritetens motiv måste ligga på ett annat
område, nämligen det som dikterade dess åtgärd den 4 augusti
1914. Vi måste därvidlag skilja på tvenne olika uppfattningar,
som visserligen ha mycket gemensamt med hvarandra och trifvas
väl inom samma ram, men som likväl kunna föra till olika vägar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free