Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Krisen inom den tyska socialdemokratien. Af Wilhelm Jansson - Under kriget - Den politiska nyorienteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
WILHELM JANSSON
Den ena är den tvättäkta internationalismen, som förkastar den
nationella tanken och sålunda ogillar kampen för
nationalitetens försvar. I Tyskland förkroppsligas den af Liebknecht
junior, medan den mera erfarne fadern lefde och dog i tanken på
den tyska socialdemokratiens uppgifter i ett krig mot Ryssland.
Den andra uppfattningen tillhör den ofvan skisserade
inrikespolitiska negationen, hvars främste representant var gamle
Lieb-knecht. Kampen mot klassamhället är hufvudsaken, icke
reformer inom detsamma; revolution, icke evolution. Ingen
delaktighet i de klassamhällets institutioner, som kunna medtöra
ansvar för partiet, hvars uppgifter enbart äro kritiken och
hjärnornas revolutionering. Man känner igen den småborgerliga
revolutionsromantiken, som har så mycket gemensamt med den
Bakuninska anarkismen, hvilken den tyska socialdemokratin
var så stolt öfver att ha öfvervunnit genom sin marxistiska
skolning. Detta uteslöt visserligen icke, att den småborgerliga
anarki-serande ideologien lefde kvar här och där på djupet och äfven
lågade upp i den revolutionära fraseologi man under årens lopp
vant sig vid.
DEN POLITISKA NYORIENTERINGEN
I motsats till den mest extrema klasskampteorien, som är
oppositionens A och O, och som äfven ingick i de borgerliga
partiernas politik före kriget, så vidt det gällde den moderna
arbetarrörelsen, har under krigets gång en annan, moderatare
uppfattning genomsyrat vida kretsar af det tyska samhället.
Rikskanslern har själf uttalat, att det efter kriget, icke kunde blifva
som förut, att en nyorientering i tysk politik måste byggas på
större frihet.1 Vore det blott ett ministerord, hade det måhända
icke så stor betydelse, ty ministrar komma och gå, men de stora
politiska frågornas lösning äro beroende af de lagstiftande
institutionerna, och det är ett faktum, att nyorienteringen kräfves
af alla, kanske med undantag af några få alltyska kretsar. Och det
är dessutom ett ofrånkomligt faktum, att såväl de inrikes- som
de utrikespolitiska förhållandena efter kriget nödvändiggöra en
dylik nyorientering. Inom, jag vågar på grund af personlig
erfarenhet säga, alla politiska kretsar af betydelse är man fullstän-
1 Uppsatsen förelåg färdig, då kejsarens uttalande i samma riktning blef
kändt, hvarför hänsyn ej kunnat tagas därtill. Red. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
