- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
277

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KRÅKSPRÅK OCH SVENSKA

NÅGRA PRINCIPSPÖRSMÅL RÖRANDE LÅNGODS OCH
NYBILDNINGAR I VÅRT SPRÅK


Af fil. lic. ROLF NORDENSTRENG

Jag hamrar i mörka tider
min rustning skinande blank.
Det klingande stål jag smider
är fläckfritt och utan vank,


kväder Bertel Gripenberg själfmedvetet, men icke utan rätt. Ty
vårt språk är onekligen vår andliga rustning mot främmande
folk, oumbärlig äfven i djupaste fred, om vi vilja hålla oss uppe
som nation. Och medges måste, att Gripenberg håller den
blankare än de flesta, och att den ger en ren och fulltonig stålklang
ifrån sig under hans hammarslag. Tyvärr är det mer än man
kan säga om den svenska som eljes talas och skrifves i
Finland — ett fåtal lysande undantag upphäfva ej regeln. Och
inte står det stort bättre till här i Sverige heller. Här kan man
inte ursäkta sig med det dagliga inflytandet af folkflertalets
finska språk, som ju i Finland måste försvaga språkkänslan,
ej heller med så ytterligt knappt tillmätt tid för undervisningen
i modersmålet. Nej, felet är att Sveriges folk åtminstone inte
på mycket länge har haft någon verklig kärlek till sitt språk.
Icke ens hos de bildade har den funnits. Därför har heller aldrig
någon klarsynt, vidsynt och framsynt samt framför allt
varmhjärtad svensk språkvård kommit till stånd. De försök som i
den vägen gjorts ha varit allt för få och spridda. Det känner
man med sorg och saknad nästan hvarje gång man skall vare
sig tala eller skrifva för allmänheten. Man behöfver rika och
mångskiftande, klara och smidiga uttrycksmedel — men hur
får man inte ofta leta innan man finner hvad tanken kräfver!
Eller också finner man det inte alls, utan får ta något annat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free