- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
280

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då vill jag hålla Tyskland på längsta möjliga afstånd, under
det att jag gärna ser franska gäster.

Det är underligt och ledsamt, att vi inte ha någon
vetenskapligt godtagen måttstock på goda och dåliga ord. Om man vill
reglera och leda språkutvecklingen — och det äro vi väl eniga
om att man bör göra — måste man ha klart för sig i hvilken
riktning detta skall ske, hvad man skall vårda och värna och
hvad man skall utrota.

Jag skall därför be att här få framlägga några principer, som
kanske kunna uttryckas bättre — jag har inte haft tid att svarfva
på dem — och som ingalunda utges för att vara allt som
behöfver fastslås. Tvärtom hoppas jag, att andra författare i ämnet
skola komma med värdefulla tillägg och förbättringar. Som
underlag och utgångspunkt för den följande dryftningen böra
mina satser emellertid kunna tjäna.

Den första grundsatsen vid ordbedömning skulle jag vilja
uttrycka så: ett godt ord får icke vara för långt, utan ju kortare
desto bättre
.

Mot denna ganska själfklara princip har det syndats oskäligt
mycket, inte bara i svenskan, utan i alla språk. Vi ha sålunda
fått in en hel del otympliga ord från främmande språk, ord
som uttrycka ytterst vanliga saker och därför äro i flitigt bruk
samt därvid uppväcka icke blott min, utan tusentals andra
människors rättvisa förargelse. Det sorgligaste är, att dessa ord,
bildade med en naivitet som skulle verka rörande hos ett barn,
men är upprörande hos en fullvuxen, äro tillverkade af
vetenskapsmän. Hur har det sett ut i hjärnorna hos de män som
ha hittat på ord som elektricitet, aluminium, variationslatitud och
liknande språkliga missfoster? Man får hoppas och tro, att
rubbningarna ha inskränkt sig till språkcentrum. Nå, det är
klart att folk inte i längden kan stå ut med sådana långrandiga
ord som de nyssnämnda. Liksom vi nyligen efter godt danskt
föredöme ha huggit af två tredjedelar af det omöjliga automobil,
så bara sista stafvelsen blef kvar och bildade ett mönstergillt
ord, och liksom järnvägsfolket säger lok i stället för det
opraktiska lokomotiv, så få vi väl med tiden el och alumin (al går
ju inte, då det är namn på ett trädslag); och för
variationslatitud har jag infört i litteraturen ordet skiftningsvidd, som jag
hoppas skall slå igenom. Många liknande exempel på hvad
norrmannen Knudsen kallar »kraakemaal» kunde ges, det ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free