Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Där gammalt och nytt mötas. Af Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
RAGNAR JOSEPHSON
är dessa drag, som arkitekten Fritz Höger tillgodogjort sig i sitt
nybygge Klostertorhof (fig. 13). Karaktären af de sammanbyggda
korsvirkeshusens många gafvelspetsar, deras utkragningar och
deras bjälksystem har
Höger öfversatt i sten
i ett enda stort
byggnadskomplex och
ingjutit något af
Alt-Hamburg i denna fullt
moderna arkitektur.
Om vi återvända till
utgångspunkten för
dessa rader, nämligen
de svenska städerna,
är det för att, på äkta
svenskt manér,
berömma det utländska och
risa det egna. Detta är
nu gifvetvis icke rätt,
ty i de omnämnda
utländska städerna ha
mångenstädes brott
begåtts mot deras
arkitektoniska egenart, lika
svåra som i Sverige;
och i vårt land har,
under inflytande af ett
alltjämt ökadt intresse för historiska monument, den moderna
byggnadskonsten tillägnat sig känslighet och pietet för det
stadstypiska. Publikationer som Gamla svenska städer,
Arkitekturminnesföreningens årsskrift och nu sist Sveriges städer bidraga
på det starkaste till att denna känslighet, byggd på kännedom,
ökas.
Men fortfarande ske dock nybyggnader med så bristande sinne
för stadens säregenhet, att detta risande långt ifrån är obehöfligt.
Och jag väljer tvenne partier från Upsala för att belysa, hur
olyckliga uttryck denna okänslighet kan få.
Västra Ågatan var en typisk Upsala-gata, som fick sin prägel
af släta låga hus, från 1700-talets slut och 1800-talets början,
dels af trä, dels. putsade stenhus. Några hus ligga ännu kvar,
FIG. 12. GAMLA KORSVIRKESHUS I HAMBURG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
