Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Ekonomisk fredsberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändiga varor o. s. v., och alltsammans ordnadt genom
tvångskorporationer under statens inseende eller ledning. Ett svårt problem är
här — liksom både i Tyskland och hos oss under kriget — hur man
skall behandla importörer, som genom egna förbindelser lyckats
förvärfva varor; man har ej vågat låta dem fritt förfoga öfver varorna utan
blott ställt i utsikt något slags påbröd utöfver ransonen. I hvad mån
allt detta kommer att bli verklighet, kan dock anses tvifvelaktigt. I
förhållande till behofvet kan ej tonnagetillgången undgå att, relativt taget,
springa upp starkt genom de i freden befriade, särskildt tyska
fartygen (som relativt betyda mer, ju mer som i öfrigt förstörts af
världstonnaget), afskaffande af de långa uppehållen och omvägarna,
upphörandet af de nuvarande krigstransporterna från Amerika till
ententeländerna och från England till fastlandet samt resultaten af
det nuvarande forcerade fartygsbygget. Det förefaller ganska
sannolikt, att jämte detta bl. a. arbetslösheten kommer att framkalla en
»öfverproduktionskris», där man ej tänker på att komma åt så mycket
varor som möjligt utan tvärtom att bli af med så mycket varor som
möjligt; »öfverproduktion» betyder nämligen så godt som aldrig, att
det finns mer än som kan gå åt utan blott att det finns mer än som
kan gå åt till lönande priser, och det är just hvad som kan bli fallet här.
Af största intresset i dessa planer är kanske den utanför
rikskommissariens område liggande regleringen af arbetsmarknaden, där
krigs- och marinministeriernas representanter framlagt en ganska
detaljerad plan, åt hvars grundprincip krigsministeriets ombud gaf den
betecknande formen: »det får ej inträda någon arbetslöshet» och hvars
viktigaste praktiska innebörd är, att ingen soldat skall släppas hem
förrän han redan fått anställning. Denna oerhördt optimistiska
tanke — den synes bl. a. förbise, att näringslifvet ej kan ta sin
fredsform, förrän millionerna i skyttegrafvarna redan kommit hem
och alltså blifvit normala konsumenter — har föranledt ett enhälligt
yrkande från de tyska fackföreningarne af alla partifärger, att ingen
soldat skall kvarhållas längre än det af militära skäl är
nödvändigt; och de militära representanternas antagande, att manskapet
frivilligt skulle stanna kvar i medvetande om att det är i deras eget
intresse, kommer efter all rimlig beräkning att vederläggas redan
däraf, att hvar och en vill undvika att genom dröjsmål med sin
hemfärd bereda en annan försteg vid tillsättning af de lediga platserna.
Det förefaller sålunda återstå svårigheter af betydligt större
omfattning än de militära myndigheterna fullt inse.
Af särskildt intresse att iakttaga är den motsats, som redan under
dessa förberedelser kommit till synes mellan civila och militära
myndigheter i afseende på varaktigheten och räckvidden af den statligt
ganska strängt reglerade »öfvergångshushållningen». Dr Helfferich
förklarade i sitt tal i kategoriska ordalag, att »rikskommissariens»
viktigaste uppgift bestod i att snarast möjligt göra sig själf öfverflödig och
att det verkliga återuppbyggande arbetet måste öfverlämnas åt det fria
ekonomiska initiativet. Detta föranledde gensagor från medlemmar
af riksdagens handels- och industriutskott; inrikesministern fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
