Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Engelska oppositionsröster mot kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlandet ha deras uttalanden allt mera sällan trängt på grund af de
utförselsförbud myndigheterna utfärdat mot deras pressorgan, särskildt
veckotidningarne Common Sense, Labour Leader och på sistone
äfven The Nation, samt mot ett visst antal andra från dem
härrörande publikationer, hvilka emellertid hemma i England ingalunda
sakna läsare eller äro utan inflytande på folkmeningen inom ganska
vida kretsar. I underhusets debatter har denna fredsgrupp oftast
företrädts af Philip Snowden, Charles Philips Trevelyan och
Arthur Ponsonby samt, särskildt i början, Ramsay Macdonald; inom den
polemiska litteraturen märkas vid dessas sida Bertrand Russell,
G. Lowes Dickinson och E. D. Morel. Den centrala organisation,
hvilken flertalet af denna riktnings anhängare tillhöra, bär namnet
The Union of Democratic Control och drifver en energisk
propaganda för sina fem grundläggande teser: 1) ingen afträdelse af
landområde utan befolkningens samtycke, 2) förbud mot ingående af
fördrag eller påläggande af internationella förpliktelser i
Storbritanniens namn utan parlamentets samtycke, 3) allianspolitikens
ersättande af allmänt internationell, ordnad samverkan för
upprätthållande af varaktig fred, 4) allmän inskränkning vid fredsslutet af
militära rustningar, nationalisering af vapenindustrien och effektiv
kontroll af vapenexporten från land till land samt 5) intet
ekonomiskt krig efter fredsslutet utan i stället principiellt häfdande af den
öppna dörrens politik. Dessutom kräfves, såsom redan
sammanslutningens namn antyder, upprättandet af lämpliga organ i alla länder
för demokratisk kontroll öfver utrikespolitiken. Programpunkternas
formulering röjer rörelsens ursprung från den radikala pacifismen,
och i propagandalitteraturen öfverskattas i hög grad såväl
yrkesdiplomaternas krigslystnad som demokratiens fredlighet. Detta hindrar dock
ej, att den kritik, som dessa skrifter utöfva mot särskildt den
brittiska regeringspolitiken före och under kriget, innehåller många
beaktansvärda synpunkter, hvilkas riktighet vunnit erkännande äfven
ett godt stycke utanför de kretsar, som utan förbehåll ansluta sig
till förbundets teser och i dem se ett i allo praktiskt genomförbart
»världspolitiskt» program.
Här skall, utan försök till ingående referat eller granskning, den
intresserades uppmärksamhet fästas på ett par af denna rörelses
»hufvudskrifter», hvilka onekligen förtjäna ett studium vid sidan af
den lätt-tillgängliga officiösa propagandalitteraturen, om man vill
skaffa sig en allsidig öfverblick öfver engelska tankeströmningar
under kriget.
E. D. Morel är son till en i England naturaliserad fransman och
vann en bemärkt ställning bland sitt adoptivlands radikala
filantroper genom sitt energiska arbete som sekreterare i Congo Reform
Association, en 1904 bildad och 1913 upplöst förening, om hvars
förtjänstfulla arbete för afslöjandet af negerpinandet i Kongostaten
delade meningar ej borde råda. Hans bok Red Rubber t. ex. gaf
en i hufvudsak ovederlägglig framställning af »gummislafveriet» i kung
Leopolds afrikanska välde och bidrog kraftigt till dettas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
